- Project Runeberg -  Bland klippbergens indianer /
260

(1897) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och det är icke mera, än vi kunna förtära på en vecka. Du
be-höfver således icke oroa dig för att du uppehåller oss.»

En half timme därefter sköto Tom och Jagande hunden ut en
af kanoterna och rodde till fallet, betade på krokarna med kött
och kastade ut. Det dröjde icke många minuter, förrän indianen
kände ett kraftigt napp. Han behöfde icke leka med fisken, ty
ref ven var tillräckligt stark för att hålla en haj, och snart låg en
forell af sex skålpunds vikt på kanotens botten.

»Nu är det min tur», sade Tom, och indianen tog med ett
leende åran ur hans hand och höll båten emot strömmen, medan
Tom skötte sin ref. Fisk efter fisk slängdes upp i båten, och då
de vid middagstiden måste fara till lägerplatsen för att intaga sin
middag, hade de omkring trettio stora fiskar på bottnen af båten.

Harry kunde icke återhålla ett utrop af glädje, då han såg
ned i båten, och äfven höfdingen gaf luft åt sin förnöjelse genom
ett slags grymtning.

»Räck mig fyra fiskar, Tom; jag visste icke, huru mycket
jag längtade efter ombyte, förrän mina ögon föllo på dessa
skönheter. Vi sågo/ huru ni drogo upp dem, men jag trodde icke, att
de voro så präktiga.»

Fiskarna skuros genast upp och lades på laddstakarna öfver

elden.

»Jag tror, att ni få steka en till för min räkning», sade Jerry,
som nu vaknade. »Jag kan väl icke sluka en sådan jätte som de
där, men nog skulle jag kunna smaka en bit.»

En liten fisk lades till de öfriga, och så snart de voro stekta,
satte de sig till en måltid, som Tom ansåg vara den läckraste han
smakat i hela sitt lif. Då han räckte fiskarna åt Harry, trodde han,
att två skulle räcka väl till för dem alla, men nu fann han det
icke alls svårt att på egen hand förtära en hel.

»Nu är det höfdingens och mintur att försöka vår fiskelycka»,
sade Harry, »medan du, Tom, och Jagande hunden tillreda eder
fångst. Han visar dig, huru det går till, och det är enkelt nog.
Skär af hufvudena, klyf och rensa fiskarna, ränn en sticka genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgaklipp/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free