- Project Runeberg -  Bland klippbergens indianer /
264

(1897) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

så mycket hellre tillåtelse därtill, som köpmännen blefvo mycket
glada öfver att sällskapet ökades med fem väl beväpnade män, ty
ehuru anfall af indianerna ganska sällan förekommo pä denna väg,
var färden dock ännu förenad med vissa faror. Några timmar
åtgingo för att föra de tunga vagnarna på tvenne stora färjor öfver
floden, och det skulle hafva tagit ännu längre tid, om icke hälften
af vagnarna öfverförts kvällen förut.

Den långa resan försiggick utan några äfventyr, och inga
indianer syntes till. Några rådjur skötos, men som det var sent på
hösten, var gräset på prärierna alldeles förvissnadt, och villebrådet
hade därför dragit sig bort till de djupa dalarna för att söka
sig föda.

Deras färd genom canons kom ofta på tal, men ehuru alla
med intresse lyssnade till deras berättelse därom, märkte Harry,
att man icke trodde dem. Att de jagat, att de blifvit anfallna af
indianer, gjort kanoter och passerat några canons, ansågs tämligen
sannolikt, men att de följt Colorado utefter hela dess lopp var
helt enkelt omöjligt. Sällskapet stannade i Santa Fé några dagar
men tog därefter kosan åt norr, genomreste några mexikanska byar
och styrde slutligen rätt öfver prärierna till Denver. I Santa Fé
hade de utbytt innehållet i sina guldpåsar mot kontanta pengar,
hvilka fördelades lika mellan dem alla. Indianerna ville icke
mottaga mera än den öfverenskomna månadslönen, men Harry ville
icke höra talas därom.

»Det här har icke varit något vanligt arbete», sade han till
Hoppande hästen; »vi hafva lefvat tillsammans såsom bröder och
i veckotal sett döden i ögonen hvarje timme, och då är det också
rättvist, att vi dela det guld, som vi fört med oss. Guld är af
lika stor nytta för en indian som för en hvit, och om ni lägger
detta till den skatt, som ni talat om, har ni tillräckligt för att
köpa så många hästar och filtar, som ni behöfver för er
återstående lifstid, och kan slå er ned i er wigwam och skaffa er en
hustru, när ni önskar. Efter hvad ni sagt, har ju Jagande
hunden kastat sina ögon på en flicka af eder stam. Nu kan han köpa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgaklipp/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free