Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de alla hesa af att tala. Pete hade afbrutit dem för att göra
frågor om åtskilliga saker, som berättarne velat hoppa öfver för att
göra berättelsen kortare.
»Aldrig har jag hört maken», sade han, då de slutat historien
om sin äfventyrliga färd. »Att tänka sig, att ni färdats utför Stora
canon! Jag skulle icke haft något emot att vara i ert sällskap, då
ni slogos med rappaherna och uterna, men jag skulle icke för
allt guld i Kalifornien vilja försöka att gå utför canons. Men sanna
mina ord, gossar! Jag vet, att allt hvad ni sagt är så sant som
bibeln, och alla, som känna er riktigt, skola tro hvartenda ord,
men jag vill tillråda er att icke omtala historien för några
främlingar, ty de skulle anse er för de värsta storljugare i hela
kristenheten. »
»Det hafva vi redan fått erfara, Pete», sade Harry skrattande,
»och vi tänka också behålla det för oss själfva, åtminstone tills vi
fått grufvan i gång. Folk tror icke gärna en berättelse af en man
i röd skjorta, och jag har också hört många skepparhistorier
berättas omkring guldgräfvarnes eldar, men då det blir allmänt bekant,
att vi funnit en underbart rik grufva, %så tänker jag, att det blir
en helt annan sak. Då skall man säga, att de, som varit så
knipsluga, att de kunnat finna en rik guldgrufva, nog också kunnat vara
i stånd att färdas utför canons. Men låtom oss nu gå till sängs,
ty hettan från spisen har gjort mig så sömnig, att jag på den
sista timmen knappt kunnat hålla ögonen öppna, och jag har nästan
icke hört ett ord af hvad Jerry och Tom sagt.»
De dröjde endast några dagar i Denver. Efter det lif de
hittills fört blefvo de snart grundligt trötta på stadslifvet, och innan
en vecka förflutit, sutto de på hästryggen och hade dessutom med
sig en lätt vagn, förspänd med ett par goda hästar, dels för
att föra sina lifsförnödenheter på, dels för att hafva till sofplats.
Det betraktades som en naturlig sak, att indianerna fortfarande
skulle följa dem. Resan var ingalunda angenäm. De råkade ofta ut
för snöstormar och måste stundom arbeta i timtal för att få upp
vagnen ur den djupa snö, som fyllde spåren. Sedan de stannat
Henty, Bland Klippbergens indianer, 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
