Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Märmen fattade sina bössor, som alltid lågo till hands, medan de
arbetade, och gingo de återvändande till mötes.
»Hvad står på, Jagande hund?»
»Ett stort krigsparti», svarade indianen. »Minst trehundra.»
Hästarna drefvos inom inhägnaden, halfva antalet af männen
togo plats bland vagnarna, och återstoden samlade sig omkring
blockhuset, färdiga att gå in dit, så snart indianerna visade sig.
Snart syntes indianerna spränga fram i galopp. Så snart de
fingo sikte på blockhuset, höllo de in hästarna. Männen hade . fått
tillsägelse att visa sig, och åsynen af fyrtio väl beväpnade män
förmådde indianerna att hålla sig stilla.
Pete Hoskings gick ett stycke framåt och viftade med en hvit
duk; Harry och höfdingen lade sina bössor ifrån sig, ställde sig
vid hans sida och höllo armarna i luften. Nu hölls en kort
rådplägning bland indianerna, därpå stego två bland anförarne af sina
hästar, räckte bössor och spjut åt sina män och gingo ett stycke
framåt. Harry och Hoppande hästen mötte dem på halfva vägen
mellan de båda fientliga partierna. Harry började samtalet.
»Hvarför önska mina röde bröder strid?» frågade han. »Vi
göra dem ingen skada. Vi endast gräfva bland bergen. Hvarför
skulle vi icke vara vänner?»
»De hvite männen dödade många uter, då de voro här förra
året», svarade en af höfdingarna. »Hvarför komma de upp i
uter-nas land?»
»Det var uternas fel», sade Harry. »De hvite männen önskade
endast att få arbeta i fred. Uterna ville taga deras skalper, och
de hvite männen voro mot sin vilja tvungna att strida. Ingen kan
tadlas därför, att han försvarar sitt lif. Vi önska fred, men som
uterna se, äro vi fullkomligt beredda att försvara oss. Vi hafva
fyrtio bössor laddade och färdiga och dessutom ett befäst hus.
Vi hysa ingen fruktan. Sista gången voro vi endast några få, men
uterna fingo se, att det icke var lätt att döda oss. Nu äro vi
många, och huru många uter skulle icke förlora sina lif, innan de
tagit våra skalper? Icke desto mindre önska vi fred. Landet till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
