Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förstodo, att den var betydlig. I själfva verket var den också
förvånande, ty sedan den summa blifvit återgäldad, som utlagts för
arbetets igångsättande, sedan maskinerna blifvit betalda äfvensom
arbetarnes löner, matvaror och andra omkostnader, beräknades
den skatt, som skickades till Denver, vara värd etthundratjugu
tusen pund, medan grufvan, om den såldes, kunde betinga minst
dubbla summan. Sedan Harry och Tom tagit ett hjärtligt afsked
af Pete och Jerry, redo de jämte de båda indianerna med den
sista vagnen till Bridger. Järnkistorna hade blifvit insydda i
rå-djursskinn, då de skickades ned till fästet, och om natten buros
de af Harry och hans kamrater ut i vagnarna. Ofvanpå kistorna
lades provianten för resan, då det ansågs säkrast, att icke ens
soldaterna anade värdet af den skatt, som de hade under sin
bevakning.
De mötte åtskilliga snöstormar på vägen men uppnådde
Denver utan olyckshändelser. Staden hade undergått stora förändringar,
sedan Tom två år förut första gången anlände dit. Den hade
tredubblats i omfång; breda gator och nya hus hade uppstått, och
staden hade tillväxt i alla riktningar. De körde direkte till banken,
dit Pete Hoskings i förväg hade skickat bref, kistorna lyftes af
vagnarna och buros ned i bankens hvalf. Alla soldaterna i eskorten
fingo vackra gåfvor, åt underofficeren skänkte Harry en uppsättning
revolvrar, och till befälhafvaren i Bridger skickade han den
vackraste klocka och kedja, som man kunde få köpa i Denver, med en
inskription, som uttryckte hans tacksamhet.
»Vet du, Tom, jag känner mig riktigt lätt om hjärtat, därför
att jag icke längre bär ansvaret för guldet», sade Harry. »Jag har
haft många slags bekymmer i mitt lif, men detta är första gången,
som pengar vållat mig någon oro. Vi äro nu rika män, Tom, och vi
skola bli ännu rikare, ty den guldåder, som vi upptäckt, räcker
ännu i två år, och som vi utstakat lotter öfver ett ganska stort
område utom den egentliga grufvan, är det mycket möjligt, att det
lönar sig att bearbeta den i ytterligare tio år. Har du räknat
efter, hur stor vår del är?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
