- Project Runeberg -  Bland rödskinn och cowboys. Berättelse från den amerikanska västern /
2

(1893) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Elin Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de första, som anländt till Cedar Gulch. De voro kända bland de
andra under namnen English Bill, Sim Howlett och Limping Frank.
Sim Howlett var måhända att anse som förstyret för dem. Han
hade varit en af de första guldgräfvarne och var en undersätsig,
groflemmad karl. Han talade ej många ord, men de, han talade,
hade kraft. Han var ej grälsjuk, och sällan hände det, att någon
brydde sig om att söka gräl med honom, till och med på en plats som
denna, där allvarsamma tvister hörde till ordningen för dagen, och där
revolvrarna smällde så ofta, att ett skott knappt väckte uppmärksamhet.

English Bill var en lång och senig karl, hetlefrad, men en allas
gunstling. Frikostig med sina penningar, alltid färdig att räcka
en hjälpsam hand till en hvar, hvilkens lycka var i nedan, var han
tillika en duktig arbetare och hade, trots sina grofva kläder och ett
språk lika simpelt som kamraternas, ett visst något, som röjde att
han i likhet med många andra i guldgrufvorna till börden var
herreman. Hvarför dessa båda män slagit sig tillsammans med Limping
Frank, förvånade alla, som kände dem. De voro båda i blomman
af sin ålder, medan han var minst tio år äldre. Hans hår var redan
grått, och hans ansikte, med det vänliga och nästan veka uttrycket,
var snarare en studerad mans än en guldgräfvares. Han var
spenslig till växten och föreföll nästan oduglig till kroppsarbete samt
haltade märkbart, i följd af en blessyr i höften. Och likväl funnos
män i lägret, som känt trion från andra grufvor, hvilka påstodo,
att de hellre ville gräla med både English Bill och Sim Howlett
än med Limping Frank, och då några af dessa voro vilda sällar
och berömda pistolskyttar, var deras utsago tillräcklig att ingifva
respekt för en man, hvilken i annat fall skulle hafva blifvit
betraktad med förakt eller medlidande.

En endast obetydlig del af det hårda arbetet föll på Franks
lott. Han lagade maten, såg till tältet samt tvättade och lagade
kläderna; emellanåt kom han ned och hjälpte kamraterna skaka
vask-tråget och sortera råämnet. Han gick under benämningen doktorn.
Icke därför att han besatt någon medicinsk kunskap, men därför
att han alltid stod redo att hjälpa, när någon blef sjuk, och mången
gräfvare hade genom hans vård och ordination genomgått
sjukdomar, hvilka dem förutan skulle haft en dödlig utgång.

»Jag begriper ej, hvad I menen med, att det är rådligast att
icke inlåta sig i gräl med den där lille gubben, som kallas Limping
Frank,» sade en stor, stark karl, som nyligen kommit till lägret.
»Jag är icke mycket noga, med hvilken jag grälar; men hvad i all

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgarodskin/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free