Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
land i enlighet med testamente af hans broder, aflidne Edgar
Tunstall till Byrneside, Cumberland.»
»Det är jag, det», sade engelsmannen, i det han satte sig upp
och stirrade på doktorn. »Jaså Edgar är borta, stackars gosse! Det
gör mig ondt.»
Sim Howlett hade också rest på sig vid underrättelsen. »Jag
skulle just till att gratulera dig, Bill», sade han, »men det tycks
icke, som om du toge saken från den sidan.»
»Nej, jag tänker ej på penningarna», sade den andre. »Jag
kunde hafva haft dem för längesedan, om jag velat. Jag kom att
tänka på min bror. Det är nu tjugu år sedan jag såg honom, och
jag förmodar, att jag aldrig hädanefter heller skulle ha fått se
honom, men det är sorgligt att veta, att han är borta. Det var icke
hans fel, och jag är ledsen nu, att jag höll mig borta. Att det
skulle gå så här, tänkte jag aldrig. Det har kommit för mig ibland,
att när jag skulle blifva gammal och ej orka arbeta längre, skulle
jag återvända till hemmet och sluta mina dagar där, men aldrig
trodde jag, att han skulle gå före mig. Jag sörjer, kamrater, mer
än jag kan omtala.»
»Huru förhöll det sig, Bill?», frågade doktorn. »Men vill du
ej, så berätta ej för oss; saken angår oss ej. Här på platsen är
det mycket få, som tala om gamla tider. Allas ögon äro riktade
på framtiden och på det, som de skola göra med sin rikedom,
se-% dan de väl vunnit den; men ingen frågar den andre om hans
föregåenden. Svaret skulle under stundom blifva ett pistolskott. Vi
tre ha nu lefvat i hop öfver två års tid, och ingen af oss har
begärt att få veta, hvad de andra voro, innan vi träffades. Det är
en ren händelse, att jag visste ditt namn. Du nämnde det, när du
vittnade vid mordet på den gamle tysken, för hvilket vi hängde
Red Hugh. Det föreföll mig vara ett ovanligt namn då, men jag
tänkte aldrig sedan på det, förr än jag nu fick se det i tidningen.
Och så sade du en gång — det var på juldagen påminner jag mig
— att om du ville, hade du ett hem i England att återvända till.»
»Jag vill berätta er historien», sade engelsmannen. »I skullen
hafva fått höra den långt före detta, om det varit något att berätta.
Det var, hvad som händt tusen gånger förut och kommer att hända
tusen gånger härefter. Min far var en af de rikaste jorddrottarne
i Cumberland. Jag var hans äldste son. Vi kommo aldrig väl
öf-verens. Han var kall och högmodig, en hård egendomsherre och
en despot i sitt hem. Vi skulle hafva kommit i hop oss förr än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
