Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nå, hvarför är det för sent nu? Hvarför skrifver du icke
genast och säger, att han finns här, och gör anspråk på din
belöning?»
»Emedan han är sin kos, kamrat. Sim Howlett frågade i går
Black Johnson, när jag stod bredvid, 0111 han visste någon bra
karl, som kunde hjälpa honom med arbetet under en vecka,
emedan han var ensam; ty Limping Frank kan ju ej räknas, när det
är fråga om själfva arbetet. Då frågade jag, om English Bill var
sjuk, hvarpå han svarade nej, men att han hade farit ned till Frisko.
Då undrade jag, hvarför han hade rest just nu, men saken är nu
alldeles klar; han hade läst efterlysningen.»
Nyheten spred sig hastigt genom lägret, och man talade 0111
den man och man emellan under arbetet, vid spelborden på
värdshuset och i tälten, sedan arbetet var slut. Sim Howlett blef
tillfrågad, men var föga meddelsam; Limping Frank var det icke stort
mer. Han anhölls ofta, då han gick mellan tälten med sina soppor
och läkemedel, med ord som: »Nå, Frank, jag hör att din kamrat
fått en stor förmögenhet, och att han rest ned till Frisko. Jack
Jones läste det i tidningen.»
»Ja, om Jack Jones läst det, så stod det väl där,» svarade
doktorn med sitt lugna småleende. »Ja, Bill har rest. Det gläder mig
att höra, att det är en stor förmögenhet; jag visste icke det förut.
Det kommer att blifva en öfverraskning för honom, ty han väntade
sig ej mycket, ansåg knappt det mödan värdt en gång. Emellertid
är han nog här igen om en eller annan vecka, och då kommer han
säkert att berätta om saken för er alla.»
Det var en stor missräkning, för Cedar Gulch, då English Bill
åter uppträdde i sin vanliga röda skjorta, i höga stöflar och
gräf-varnes vanliga hatt samt redan följande dag började arbeta igen,
som om ingenting händt. Allmänna meningen hade varit den, att
han skulle visa sig i skräddarkläder och hög hatt samt kanhända
komma åkande i eget ekipage med fyra hästar, att han skulle bjuda
på champagne öfver lag, och att det skulle blifva en festlig tid. Han
själf slog antingen bort saken eller svarade på tillfrågan, att det
var ingenting värdt att tala om, att han icke kunde få det
ifrågavarande kapitalet utan att fara öfver till England och hämta det,
och att han hellre gåfve alltsammans på båten, än han gjorde sig
det besväret.
Den ende, till hvilken han sade mera, var den man, som höll
spelborden. Det hade varit lugnare där på sista tiden, och spelhus-
Hcnty, Rödskinn och Cowboys. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
