Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grannhet; hans kläder voro välsittande, och han var den ende i
lägret, som hade hvit skjorta; han af höll sig från de
diamantknappar och ringar och den tunga urkedja af guld, som vanligtvis bruka
bäras af yrkesspelare. Han var lika lång som Tunstall, ehuru icke
så bred och så starkt byggd; men han hade vacker figur, och i hans
gång och hållning låg något lätt och spänstigt, och flere än en gång
hade han visat, att han ägde en ovanlig muskelstyrka.
»Det är skada på den karlen, att han är, hvad han är,» sade
Will Tunstall, sedan den andre aflägsnat sig. »En sådan soldat han
skulle ha blifvit med sin styrka och hurtighet och sitt
beundransvärda lugn!»
Detta lilla samtal följdes af flere andra. På ett eller annat sätt
träffades de oftare än förut, och en afton, då det ej spelades i salen,
frågade Symonds, om ej Bill ville komma in i hans enskilda rum
och prata en stund. Först talade de om likgiltiga ämnen. Symonds
tog fram en låda med utmärkta cigarrer och en flaska claret, sådan
som Will Tunstall ej druckit på åratal, och sade därvid: »Jag har
alltid mitt eget vin med mig; det skulle förstöra mina nerver att
dricka det gift, som tillhandahålles på sådana här platser.»
Efter en stund ledde han samtalet in på testamentet. »Jag har
tänkt på hvad du sade angående det att ej resa hem, och jag tror
du har orätt i det, om du ursäktar att jag säger så. Hvad har du
här för utsikter? Arbete och släp år efter år utan att komma ett
steg framåt och därunder ett lif, hårdare än den fattigaste
arbetares hemma. Nu går det väl an ändå; du är väl trettiosju eller
trettioåtta år — just vid min egen ålder, skulle jag tro — men
tio år härefter skall du ångra, att du lät lyckan gå dig ur
händerna. Med mig är det annorlunda. Jag kan icke återvända. Man
griper icke till det slags lif, jag för, utan att man har rätt fula
ante-cedentia,» sade han med någon bitterhet, »men så framt jag ej
blifver undanröjd innan dess, skall jag snart sluta med mitt yrke och
bosätta mig i Södra Amerika eller någon annanstädes, köpa en
egendom och uppträda som den rike och respektable engelsmannen,
hvil-kens eget klimat ej passar honom.»
Därpå bytte han helt likgiltigt om samtalsämne igen, men
återkom under aftonens lopp en eller ett par gånger till det nyss nämnda,
och innan Will gått, hade han sagt nog, för att hans kamrat skulle
fatta en hög föreställning om den förmögenhet, af hvilken han skulle
få sin del.
Några månader senare erhöll Will Tunstall ett stort bref från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
