Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
började de sina efterspaningar. Det var lätt att få reda på
undersheriffen, som hållit förhöret. Men han hade obetydligt att berätta,
Han antog emellertid att mannen varit på något spelhus och vunnit
penningar samt blifvit förföljd därifrån och mördad. Deras första
omsorg var att fråga efter, hvar William Tunstall blifvit begrafven,
och ordna om att en sten blef rest på graf ven. Därpå tillbragte de
en vecka med att besöka hvarenda spelhåla i Sakramento, men
ingenstädes kunde de finna, att någon, som motsvarade beskrifningen på
deras kamrat, spelat där den kväll, mordet begicks.
De gingo därpå till det hotell, där han tagit in. Där upplyste
man, att han gått ut efter frukosten, kommit tillbaka till middagen
och sedan åter gått ut. Han hade sedan icke återvändt, och man
hade antagit, att han plötsligt rest sin väg, och som värdet af
de kläder, han lämnat kvar, betäckte räkningen, hade man icke
gjort några efterfrågningar. På banken inhämtade de, att han
under dagens lopp uttagit sin andel af den summa, de gemensamt
insatt. På ett annat hotell fingo de höra, att en man, som svarade
mot deras beskrifning, kommit in en kväll tillsammans med en herre,
som bodde där. De visste icke, hvem denne herre var, men han
var väl klädd, oeh de trodde, att han kom från Frisko. Han reste
redan följande dag. De hade icke lagt särskildt märke till honom,
men han var lång och mörk, och så var äfven den man, han var
tillsammans med. Denne var klädd i guldgräfvarnes vanliga dräkt.
De hade icke suttit i salen utan gått upp på främlingens rum, och
en butelj whisky hade blifvit uppburen dit. De sågo icke, när
guld-gräfvaren gick, ej heller om den andre gick ut i hans sällskap.
Hotellet var fullt med folk, och de besvärade sig ej med att hålla reda
på, hvilka som gingo in och ut. Det var en tysk uppassare, som
gaf dem dessa upplysningar, sedan de först förgäfves gjort
förfrågningar hos två eller tre andra af hotellets personal.
Då de lämnade huset, grep doktorn tag i Sims arm. »Ändt-
ligen hafva vi nyckeln, Sim.»
»Det tycker jag knappt, doktor. Något hafva vi dock att gå
efter. Vi måste efterspana mannen.»
»Tänker du återvända till lägret i kväll, Sim?»
»Nej. Hvarför frågar du det, doktor?»
»För att taga reda på, om Symonds är kvar där, hvarom icke
efterfråga, vid hvilken timme och hvilken dag, han gaf sig af.»
»Store Gud! Du misstänker väl ej honom?»
»Jag är säker, Sim, lika säker som om jag sett det med egna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
