- Project Runeberg -  Bland rödskinn och cowboys. Berättelse från den amerikanska västern /
29

(1893) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Elin Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

identitet. Då han presenterat sig för dera, hade han framtagit de
bref, han fått från sin bror, jämte det utdrag af testamentet och den
afskrift af bref vet, hvilka de skickat honom.

Därvid hade han leende sagt: »Jag vet ej, om detta är till-

räckliga bevis, då jag ej är hemmastadd i den engelska lagen.
Om det behöfs, kan jag skaffa hit en hop vittnen från Staterna,
hvilka kunna intyga, att jag alltid varit känd som William Tunstall
ehuru jag vanligen varit känd under en mängd andra namn såsom
English Bill, Stiff Bill o. s. v. Det skulle naturligtvis draga om tid
och kosta mycket penningar att få vittnen hit öfver, synnerligast
som det för närvarande förtjänas bra i Kalifornien, men det kan
gå för sig, om det är nödvändigt.»

»Jag inser icke nödvändigheten däraf,» sade mr Randolph.
»För öfrigt skola vi utan tvifvel här hemma finna fullt upp med
folk, som kan känna igen er.»

»Det tror jag ej, mr Randolph. Som ni vet, var jag ju ej
stort mer än en gosse, då jag reste bort. Under flere år hade jag
varit i Rugby, och ofta hände det, att jag ej kom hem under
ferierna. Tjugu år hafva fullständigt förändrat mitt utseende, och jag
tillstår, att jag har ett mycket svagt minne af Byrneside. Nog minns
jag själfva huset och stallet och ägorna, men hvad grannarna
beträffar, kommer jag ej i håg dem. Hvarken min bror eller jag åt
i matsalen, när vår far hade middagsfrämmande; men bästa beviset
på min identitet är brefväxlingen med min bror, tyckes det mig.»

»Tvifvelsutan,» sade mr Randolph. »Det är det mest talande
bevis, som kan förebäras. Vi nämnde detta i vårt bref till mr
Campbell i San Francisko. Hans betänkligheter föreföllo oss orimliga.»

»Icke så orimliga, mr Randolph. Kalifornien har under de
fyra, fem sista åren blifvit alldeles upp- och nedvändt, och man
bör icke tadla honom för att han är misstänksam. Får jag fråga,
om ni kommit öfver mina bref bland min brors papper?»

»Nej, det hafva vi ej gjort. Er bror sade oss, att han ej gömt
dem.»

»Det var ledsamt, att han ej gjort det, mr Randolph, ty i
sådant fall hade vi haft ytterligare bevis på min identitet däri, att
jag skulle kunna säga er, hvad de hufvudsakligast innehöllo.»

»Det behöfs ej något mer bevis, mr Tunstall. Vi äro
fullkomligt tillfredsställda. Mr Edgars erkännande af er, de bref från
honom, ni har i er ägo, den omständigheten, att ni genast svarade på
efterlysningen i Kalifornien, er beskrifning på edra gossår i Rugby

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgarodskin/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free