Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
återkomst. Det är obehagligt att komma oanmäld och behöfva
förklara, hvilken man är.»
»Kanske ni vill se testamentet och bouppteckningen?»
»Nej tack, mr Randolph; det blir tids nog, när jag kommer igen.»
»Ursäkta att jag frågar, om ni behöfver penningar, mr
Tunstall?»
»Jag tackar er; jag har tillräckligt. Jag förtjänade bra i
guld-grufvorna, då ert bref kallade mig därifrån, och min kassa räcker
godt till för de närvarande behofven.»
»Jag hoppas, ni äter middag hos oss i dag, mr Tunstall?»
»Tusen tack! Det skulle vara mig ett nöje, men jag har min
hustru med mig. Hon är kvar på hotellet.»
»Jaså! Jag visste icke —»
»Att jag var gift? Jo, jag har varit gift några år. Jag brydde
mig ej om att omtala det för Edgar, emedan han sannolikt skulle
hafva ansett detta som ett skäl till för mig att mottaga hans
ädelmodiga anbud.»
»Min hustru och jag skulle hjärtligen glädja oss åt, 0111 vi
äfven finge se mrs Tunstall hos oss.»
Och mrs Tunstall kom. Hon var mörklagd, och mr Randolph
och hans hustru kommo öfverens om, att hon troligen var af
mexikanskt eller spanskt blod. Hon talade engelska med främmande
brytning. Sannolikt hade hon varit en skönhet, men var nu något
passerad. H011 hade ett trött, hårdt uttryck och gjorde ett mindre
gynnsamt intryck på herrskapet Randolphs, än hvad advokaten
ansåg lämpligt att säga åt dem, som gjorde förfrågningar rörande
henne. Hon talade icke mycket och föreföll litet nervös och
besvärad.
Mr Tunstall infann sig ej ännu på en tid på Byrneside. Han
reste till Rugby och besökte sin brorson, hvilken i enlighet med
sin faders önskan vistades där ett par månader efter hans död.
Ferierna skulle börja om en vecka, och Hugh blef förtjust, då hans
farbror sade honom, att han, innan han slog sig ned på Byrneside,
ämnade företaga en några månaders resa på kontinenten med sin
hustru, samt att de skulle taga Hugh med.
Gossen var mycket intagen af sin nya släkting. »Det är en
stilig karl», sade han till sina skolkamrater. »Han är rolig att tala
med och har varit med om allt möjligt: stridt mot indianer, jagat
bufflar och gräft guld. Han gaf mig ett par sovereigns. Jag är
säker på, att vi skola komma väl öfverens.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
