Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Som ni behagar, mr Tunstall; men, som ni vet, har ni redan
tagit ut två hundra pund af dem.»
»Ja, jag vet; jag har haft otur på sista tiden och har åsamkat
mig en skuld, som jag önskar uppgöra. Det var sant», tillade han
i förbigående, då han lade in sedlarna i sin plånbok, »min hustru
bad mig hämta det bref eller dokument, hon lämnade i ert förvar.»
»Det måtte vara något misstag, mr ,Tunstall. Er fru har ej
lämnat något i mitt förvar.»
»Då missförstod jag henne väl. Det blef så hastigt beslutadt,
att jag skulle fara, och jag gaf ej så noga akt på hvad hon sade;
det var något om en skrifvelse, och hon nämnde ert namn. För
öfrigt gaf hon mig flere uppdrag att uträtta i London, så jag
blandade väl i hop dem. Det var väl ingenting af vikt, skulle jag tro.
Farväl och tack för penningarna!»
»Jag fruktar, att William Tunstall är en lögnare», tänkte mr
Randolph för sig själf, då hans klient gått. »Han har fått reda på,
att hans hustru åt någon lämnat en skriftlig handling och har helt
naturligt gissat på mig, och han gjorde ett djärft drag för att komma
åt den. Jag tycker icke om hans sätt att fara land och rike
omkring på alla kapplöpningar. Han har visst ej varit hemma två
månader på hela detta år. Och sist han var här, talade han om
att få ett hypotekslån på några tusen. Han sköter sig icke. När
han först kom tillbaka, trodde jag, att hans kringflackande lif ej
skadat honom; men nu är jag rädd, att ledsaraheter tillstunda på
Byrneside. Det var väl, att Edgar insatte mig som medförmyndare
för sin son, så att hans del af förmögenheten kan blifva räddad,
hvadhelst än händer den andre. Men det är mig vidrigt, att se
en person af gammal god familj vara på villovägar. Undrar
just, hvad det där mystiska dokumentet innehöll! Något mycket
viktigt måste det vara, eljest hade han aldrig kommit och ljugit
för att få det i sina händer. En besynnerlig sak är det.» 1
Hugh träffade icke sin farbror hemma under sommarferierna.
Hans tant tycktes betrakta hans frånvaro som något själffallet.
»Väntar ni farbror hem snart?» frågade han henne en dag.
»Jag väntar honom aldrig», svarade hon lugnt.
»Jag tycker det är skam, att han är borta på det här sättet
och lämnar er ensam, tant», sade Hugh med ovilja.
»Jag är så van vid det, Hugh, och i det hela taget, tycker jag
det nästan är bättre, att han är borta, medan du är hemma; I
kommen ej väl öfverens.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
