Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE KAPITLET.
Öfver hafvet.
Randolph satt vid sitt middagsbord, då betjänten korn
in och anmälde, att unge mr Tunstall önskade tala med
honom; han var i biblioteket och anhöll om ett par
minuter blott. Hugh gick fram och tillbaka i rummet,
då han inträdde. Den gamle juristen såg genast, att det var något
på tok.
»Hvad är det? Hvad står på, min gosse?»
»Det är mycket det, mr Randolph, men jag ber, fråga mig icke!
Efteråt skall ni vara glad, att ni ej visste det. Ni var min fars vän
och har alltid varit mycket god mot mig. Vill ni lämna mig femtio
pund utan att fråga, hvad de skola användas till?»
»Det vill jag visst, min gosse. Men gör för Guds skull
ingenting öfveriladt.»
»Det är redan gjordt, mr Randolph; vill ni vara god och gifva
mig penningarna genast? Ni vet ej, huru viktigt det är. Snart får
ni höra det.»
Mr Randolph öppnade skrifbordslådan utan att säga ett ord och
lämnade honom tio fempundssedlar. Derpå sade han: »Jag har
händelsevis guld, om du hellre vill hafva det.»
»Mycket hellre.»
»Mr Randolph lade tillbaka sedlarna och läste upp kassaskåpet.
Kanske du vill hafva hundra?»
»Ja, jag tackar, sir.»
Advokaten räckte honom en liten börs.
»Gud välsigne er, sir!» sade gossen; »och kom i håg, det ber
jag er, att det gjordes till själftorsvar.»
Och utan ett ord vidare öppnade han dörren och gick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
