- Project Runeberg -  Bland rödskinn och cowboys. Berättelse från den amerikanska västern /
69

(1893) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Elin Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

alla riktningar; och hur det gick till, att ingen blef dödad, är
mer, än jag kan begripa. Jag härdade nt en vecka, men ej
längre, och jag hade blifvit så nervsvag, att jag hoppade till, om
någon hastigt rörde sig. Däraf slöt jag, att jag var olika skapad
mot cow-boys, och att det var bättre, jag lämnade dem och sökte
annat arbete.»

»Det gjorde du rätt i», sade Bill Royce. »Hvar och en, som
ämnar bli cow-boy, gör bäst i att först lära sig rida, kasta en snara
och draga sin pistol med blixtens hastighet.»

Följande dag bad Hugh formannen köpa i staden ett sådant
rep, som boskapsherdarna begagna.

»Det här duger nog», sade Bill Royce, då han undersökt det.
»Både cow-boys och mexikaner begagna rep ibland, men för det
mesta tillverka de själfva. sin lasso af smala remmar af oberedd hud,
hvilka de arbeta och smörja, tills de löpa lika lätt, som om de vore
gjorda af silke. Ja, det här är rätta längden, fyrtio fot. Några
begagna visserligen femtio, och jag har känt mexikaner, hvilka till
och med kunnat kasta en sextio fot lång lasso med säkerhet, men
en sådan längd är ej den normala; fyrtio fot är alldeles lagom. Jag
vill splitsa ena änden till en ögla, och därpå trädes den andra
igenom så det blir en rännsnara. När man kastar, är snaran tre eller
fyra fot lång. Naturligtvis, ju bättre man kan kasta, dess mindre
kan man hafva snaran, och ju mindre den är, dess fördelaktigare,
ty då kommer knycken så mycket hastigare, innan hästen eller
tjuren är beredd därpå. Du ser den där trästubben, som sticker
upp ett par fot öfver marken. Man gör rännsnaran i ordning och
samlar det återstående af repet i slingor i handen så här, och står
till börja med på tjugu fots afstånd, se’n kastar man snaran öfver
stubben — så här!»

Om aftnarna efter kvällsvarden gick Hugh ut och öfvade sig
med lasson, med den påföljd att han vid månadens slut kunde
på trettio fots afstånd säkert kasta den kring stubben. Han följde
äfven Royces råd angående pistolskjutning. Han skaffade sig
ett bälte af samma slag, som cow-boys begagna, och tog sig för
att bära pistolen oladdad däri samt vid alla möjliga tillfällen draga
den, lägga an och trycka af med] den största möjliga hastighet.
Det kunde tyckas en simpel sak, men han blef förvånad öfver, huru
det genom öfningen drog mindre och mindre tid. När han lärde
sig använda detta vapen i vinterträdgården på Byrneside, trodde
han ej, att en sådan färdighet skulle blifva af någon nytta för honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgarodskin/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free