Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var mycket klokt af er att kalla mig till vittne på köpet. Hästen
skulle kunna försätta er i allvarsamt bryderi, så framt ni ej kunde
bevisa, att ni på hederligt sätt kommit åt honom.»
De hade nu hunnit fram till sheriffens hus, och han satte det
officiella sigillet under köpekontraktet. »Nu är det så godt, att ni
också skrifver ert namn», sade han, »så skall jag bevittna
namnteckningen. Om man då skulle draga i tvifvelsmål, att ni är Hugh
Tunstall, behöfver ni endast skrifva ert namn, och de skola se, att
ni är den nämnda personen. Rätt så. Mitt arvode är två dollar.»
Hugh betalade med nöje penningarna och återvände till hotellet
med intyget i fickan.
»Karlarna hafva ridit sin väg», sade Royce, när han inträdde.
»Just ett snyggt par! Undrar, hvarifrån de fått hästen.»
Följande morgon steg Hugh tidigt upp för att undersöka sitt
köp. Hästen gjorde åter fientliga rörelser, när han närmade sig;
men Hugh talade lugnt vid honom, klappade och strök honom.
När han lugnat hästen, satte han på honom grimman och ledde
honom ut på gården.
»Dn är en skönhet», sade han, »det kan man ej misstaga sig
på.» Därpå fastgjorde han honom vid en stolpe och gick rundt
omkring honom. »Riktiga proportioner, starka muskler, fin
benbyggnad och de vackraste ben! En sådan jakthäst du skulle blifva
där hemma!» Värdshusvärden kom ut, då han stod och
beundrade hästen.
»En mustang», sade denne, »större än de vanligen bruka vara,
och vacker allt igenom; han är värd dubbelt mot hvad ni gifvit;
i södern skulle man hvilken dag som helst kunna få tre hundra
för honom. Jag tänker, att de där lymlarna voro rädda att föra honom
dit. För väl kända förmodar jag! Se här är ett intyg äfven från
mig, och om jag vore som ni, skulle jag taga ett betyg från
Paw-son, på att jag arbetat vid hans sågverk och är duglig och bra.
Ni kan ej hafva nog många intyg på hvem ni är, när ni rider ett
sådant där djur. Vill ni ha sadel och betsel, så har Jim Hoskings
det till salu; han talade om det för mig för en fjorton dagar
sedan.»
En half timme senare blef Hugh ägare till en sadel och
remtyg. Den förra var i den fason, som begagnas i Texas, mycket
tung och med höga sadelbågar.
»Jag kan ej förstå, hur någon kan blifva kastad ur en sådan
här sadel», sade Hugh, då han betraktade den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
