- Project Runeberg -  Bland rödskinn och cowboys. Berättelse från den amerikanska västern /
83

(1893) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Elin Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nådes, och efter ett par minuter rusade hästarna in. De voro fyrtio
eller femtio till antalet, och två tredjedelar af dem voro
brännmärkta med cirkeltriangeln. De andra fångades hastigt med lasso kring
både hufvud och bakben. Fyra cow-boys drogö hårdt i repen, medan
en annan närmade sig med ettbrännhett järn, som han satte på djurets
länd, allt under det hästarna sparkade och sprattlade vildt. Så snart
operationen var verkställd, hvilket skedde på ett par sekunder, lossades
repen, och de förskräckta djuren skyndade till sina kamrater, hvilka
trängdes huller om buller i ett hörn af inhägnaden.

»Nu tager hvar och en, som hör till arbetslagen n:o 1 och n:o 2,
hvar sin häst», sade förvaltaren.

Hugh och Bill hade kvällen förut fått tillsägelse, att de skulle
tillhöra n:o 2. I likhet med de andra buro de hvar sin lasso i
handen och hade tagit med sig sadlarna. Hugh utsåg åt sig en häst,
som föreföll honom bra, och kastade sin lasso kring hans hals. En
af de män, som hörde till det andra arbetslaget, sade: »Det är en

mycket svår häst; om jag vore som ni, skulle jag taga en lugnare.»

»Jag har lärt mig sitta kvar i sadeln», svarade Hugh, »så jag
börjar lika gärna med en, som är bångstyrig.»

»Nå, låt gå då», sade den andre och tog tag i repet samt hjälpte
Hugh att hala in det. Djuret gjorde häftigt motstånd, men, nära
att kväfvas af repet, som drogs till allt hårdare och hårdare, måste
han lämna klungan och komma fram till dem. »Jag skall hålla
honom», sade Hughs medhjälpare. »Tag hit sadel och betsel!»

Det var icke lätt att lägga på dessa, ty djuret sparkade, slog
bakut och stegrade sig, och ej förr än en af de andra karlarna
kastat sin lasso om ett af hästens bakben samt dragit det stramt
bakåt, lyckades Hugh sadla honom.

»Sitt nu upp!» sade mannen, hvarpå Hugh samlade tyglarna
och hoppade upp i sadeln; så snart de båda männen sågo honom
väl uppe, släppte de repen. Ett ögonblick stod hästen fullkomligt
stilla. »Håll upp hans hufvud!» skrek en af männen, men innan
Hugh hann draga åt sig tyglarna, satte hästen hufvudet i bringan.
Därpå gjorde han ett språng, och innan Hugh kunde göra sig reda
för hvad som händt, befann han sig flygande i luften, hvarpå han
kom neddunsande i marken. Ett skallande skratt brast lös bland
cow-boys, men ett par af dem hjälpte Hugh, som för ett ögonblick
nästan förlorat sansen, på fötter igen.

»Det där var, hvad som kallas bocksprång, förmodar jag», sade
han, så fort han kunde andas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgarodskin/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free