Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, just det», svarade en af dem, som hjälpt honom.
»Jag skall försöka en gång till», sade Hugh.
»Ni bör lugna er», sade mannen vänligt. »Det var ett tungt
fall och ni är uppskakad. Det vore bättre att binda honom vid
staketet och se er omkring en stund, innan ni försöker å nyo.»
Hugh fann detta råd godt, och sedan han bundit hästen, ställde
han sig och såg på den man, som de kallat broncho-tämjaren,
hvilken höll på att göra en af de istadigaste hästarna spak. Hade
han ej sett det med egna ögon, hade han aldrig kunnat tro, att en
häst skulle kunna utföra dylika konststycken. Han hade ridit mången
elak häst där hemma och hade trott, att han förstod sig på hästar,
men detta var något nytt för honom. Att hästen stegrade sig, slog
bakut och sparkade, var ingenting ovanligt, och som dessa hästar
voro mycket mindre än de engelska jakthästar, han var van vid,
kände han med sig, att, om dessa olater varit allt, han icke skulle
haft svårt att sitta kvar i sadeln; men bocksprång var något, han
ej gj°rt bekantskap med förr. För att göra detta fordrades att
hästen skulle få ned hufvudet. I samma ögonblick det lyckats, gick
han i vädret och gaf i och med detsamma ryttaren en så häftig
stöt, att denne kastades upp i luften.
När hästen kom ned på marken igen, höll han benen så styfva,
att den stöt, ryttaren nu fick, knappast var mindre än den
föregående, och innan han fick tid att något hämta sig, upprepade
djuret sitt konststycke med någon förändring, i det han ömse-
vis hoppade åt sidorna, bakåt eller framåt. Beridaren satt
fullkomligt rak och höll sig fast i sadeln med ett hårdt grepp af benen,
men litade, som Hugh tyckte, snarare på balansen än på dessa.
Ansträngningen var tydligen stor. Hatten hade blifvit afkastad, och
svetten stod mannen i pannan. Allt emellanåt satte han sporrarna
i djurets sidor och eggade det att fortsätta sina förtviflade
krumsprång, till dess det, till ytterlighet utmattadt, stod med hängande
hufvud, urståndsatt att göra någon vidare ansträngning. En storm
af bifall bröt lös bland de kringstående.
»Hurra för Jake!»
»Jag skall gifva honom en dufning hvar .dag hela veckan», sade
Jake. »Han är väl värd besväret. I morgon skall han galoppera.»
»Göra de bocksprång, då de galoppera också?» frågade Hugh
den cow-boy, som stod bredvid honom.
Denne nickade. »Icke när de sträcka ut som mest, ty då hinna
de ej, men under kort galopp. De vänta, till dess man ej längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
