Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är på sin vakt, och gå då i vädret samt komma ned kanhända tre
hela alnar åt sidan, och det är i högsta grad tvifvelaktigt, om man
sitter kvar på ryggen, då de komma på marken igen.»
»Jag förstår nu, hur det skall gå till, ehuru jag ej vet,
huruvida jag kan göra det», sade Hugh. »Men jag skall försöka en
gång till.»
Hästen leddes fram, och Hugh satt upp. Denna gång var han
beredd på hvad som skulle komma, men trots det att han höll sig
fast med benen af alla krafter, blef han af stöten lyft högt ur
sadeln. Han tyckte att nästa stöt kom, innan han var väl nere i
sadeln igen; den kändes som en elektrisk stöt, så häftig och
våldsam var den. Om och om igen kastades han upp i vädret,
ända till dess han kände balansen svika och blef slungad i marken
rätt öfver hästens hufvud. Som han emellertid denna gång var
beredd härpå, var fallet mycket mindre tungt än föregående gång.
»Bra gjordt! Bravo!» ropade flere af gossarna, då han reste sig
upp. »Ni kommer att lyckas och bli en skicklig ryttare inom kort.
Men nu är det nog för i dag. Jag skulle ej försöka en gång till»,
sade en.
»Jag ämnar försöka, till dess jag kan sitta kvar», sade Hugh.
»Jag har föresatt mig att göra] det, och det är så godt nu som sedan,
när jag blifvit stel i kroppen.»
Beridaren kom fram till honom, då han, efter att ha andats
ut en stund, åter stod i beredskap att sitta upp.
»Håll er ej så styf i ryggen, unge man! Låtsas som hade ni
inga ben i den! Jag har mer än en gång sett ryggraden brytas
vid sådana där bocksprång. Var ledig och smidig! Håll hufvudet
rätt, det är hufvudsaken. Det är ingen lätt sak, när man studsar
upp och ned som en boll, men allt beror på det. Och låt benen
sluta tätt om hästen hvar gång, ni kommer ned, om också blott
för ett ögonblick, ty det räddar er från att blifva helt och hållet
af kastad.»
Hugh hoppade npp på hästen, och striden begynte å nyo. Den
slutade som den föregående, men Hugh hade suttit kvar något längre.
Han gjorde nya försök om och om igen, och med hvart och ett hade
han något mera framgång. Femte gången kände han, att hästens
rörelser voro mindre våldsamma och att han började blifva trött på sin
förfärliga ansträngning. »Nu ditt odjur, är det min tur»,
mumlade han, och satte därvid sporrarna i honom. Ett hopp, häftigare
än något, han känt förut, följde på denna åtgärd, och under ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
