Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
par minuter blef hau alldeles vr i hufvudet genom styrkan oeh
häftigheten i djurets språng; men han var nu medveten om, att
han började vinna herraväldet, och i och med detsamma han fann
djurets krafter af taga, satte han åter sporrarna i det. Svaret var
mindre våldsamt än förut, och fem minuter därefter stod hästen
utmattad och kufvad. Ett jubel utbröt bland dem, som åsett striden.
»Väl gjordt, unge man! Ni är den styfvaste nybörjare, jag
någonsin sett», sade en af dem och skakade hand med honom.
»Jag tror ej, det finns tio karlar i lägret, som kunnat få bukt med
den där hägten, och ändå är det första gången, säger ni, sorn ni
suttit på en ’bucker.»
»Jag har mattat ut honom, men han har också mattat ut mig»,
sade Hugh. »Ni måste hjälpa mig ur sadeln, ty det känns, som om
ryggen vore af, och om det gällde mitt lif, tror jag ej, jag kunde
få benet öfver sadeln.»
Två cow-boys lyfte honom af hästen. »Det var en hård strid,
kamrat», sade hästtämjaren och kom fram till honom, »och ni har
bestått den väl. Ni är mörbultad, icke sant? Det bästa, ni kan
göra, är att gå; och sedan ni varit i rörelse en timme, lägg er då
insvept i ett par filtar och laga, att ni kommer i svettning! Gnid
och stryk er sedan och låt er kamrat duktigt gnida er rygg! Sedan
kan ni stiga npp och röra på er. Det viktigaste är att icke styfna
till, men nog kommer det att kännas några dagar.»
Hugh följde rådet, men fann det mycket svårt. Han var
alldeles förbi och kunde knappast sätta det ena benet framför det
andra. Oupphörligt kände han en stickande smärta i korsryggen,
och det var som om ryggraden varit nr led. Likväl gick han en
hel timme, och efter det kände han, som om rörelserna blefvo
mindre påkostande. Sedan gick han in och svepte omkring sig
Bills och sina egna filtar, lade sig och somnade genast. Ett par
timmar senare vaknade han och såg Bill stå bredvid sig.
»Nu är det bäst du stiger upp, Hugh, så jag får gnida dig.
Tag af dig skjortan! Jag har skaffat mig en klump svinister.»
Hugh reste sig med svårighet och tog af sig skjortan, och
under en half timme bearbetade Bill hans rygg, knådande den med
knogarna på ömse sidor om ryggraden och öfver korsryggen. »Nu
har du fått, så du reder dig», sade Bill slutligen. »Sätt nu på dig
en torr skjorta och kom ut!»
Hugh vandrade ned till kreatursgården. Han kände sig
märkvärdigt mycket bättre efter gnidningen och gick mjrcket lättare än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
