Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillräckligt med saft för att släcka törsten, och där funnos äfven
några växter, som hjälpte mig i detta afseende.
»En vacker dag vid slutet af denna tid blef jag varse fyra
ryttare långt ute på slätten, och snart upptäckte jag, att det
var cow-boys. De redo mot bergen, och ni kan lita på, att jag
skyndade dem till mötes. De hörde till mitt eget kamratlag och
hade föresatt sig att, ej återvända, förrän de funnit min döda kropp.
De voro öfvertygade, att jag blifvit skalperad, och väntade endast
att få begrafva mig. De hade en reservhäst med sig med vatten
•och föda. Ja, det är historien om huru jag kom att lefva på
skallerorm ar, och ehuru jag icke har något emot dem som föda
och anser, att de kunna tjäna som omväxling med oxköttet, har
jag aldrig kunnat smaka dem efter den betan.»
»Hallå!» utbrast han efter en stund och drog in tyglarna, »där
ha vi en hel boskapshjord på sluttningen rätt framför oss. Nu
äro vi på orätt sida om dem, och finge de sikte på oss, skulle
vi få rida länge, innan vi hunne upp dem. Vi måste därför rida
omkring dem åt hvar sitt håll och mota dem från motsatta sidan.»
Hughs öga, som ej var lika vant på slätten, hade ännu ej
fått sikte på hjorden. »Huru långt borta äro de?» frågade han.
»Ungefär en mil. Om ni rider åt höger, rider jag åt vänster.
När ni kommer dit, där ni tror er vara bakom dem, stanna då, till
dess ni får se mig! Eller, vänta: ni har icke varit med förut, så det
•är kanske så godt vi följas åt, annars töra vi måhända förlora
hvarandra och följaktligen också rätt mycken tid.»
Med dessa ord sträckte han ut. Hugh, som red Prins, följde
honom. Han lyckönskade sig att ej hafva ridit på egen hand, ty
så som de redo upp och ned för sluttningarna och i en halfkrets
hade han snart förlorat allt begrepp om riktningen. Efter tio
minuters ridt drog Harry in tyglarna.
»Nu», sade han, »äro de i nästa sluttning, just bakom
buskaget där. Jag skall rida ett stycke längre och komma ned på andra
sidan om dem. Ni rider till buskarna och väntar där, tills ni ser
mig komma, och rider sedan framåt. Håll er på sidan om
kreaturen! Den där dalsänkan ligger i rak linie med lägret, så mota
dem den vägen!»
Hugh red fram till det buskage, som Harry utpekat, och höll stilla
där, till dess han såg denne komma ridande från motsatta hållet.
Harry gjorde en rörelse med armen, och Hugh red vidare. Några
steg af hästen förde honom till brynet, hvarest han blef varse
Hcnty, Rödskinn och Cowboys. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
