- Project Runeberg -  Bland rödskinn och cowboys. Berättelse från den amerikanska västern /
102

(1893) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Elin Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till följd af sina väktares vaksamhet började de i stället vandra ut
efter kanten; oron meddelade sig åt de andra, och inom en kort
stund promenerade hela hjorden rundt. Som denna vandring, om
den ej hämmades, vanligen slutade i en vild flykt, ålåg det cow-boys
att så fort som möjligt göra ett slut på den, hvilket endast kunde
ske på sådant sätt, att de, skrikande och smällande med sina piskor,
redo in i hopen för att skingra den och hejda dess rörelse; detta
var emellertid en ytterst farlig åtgärd.

Ibland lyckades det, men åter en annan gång misslyckades det.
Midt under råmandet och hölandet blef det understundom ett dån
af klöfvar på motsatta sidan mot den, där de voro sysselsatta. Med
ropet: »De fly!» drefvo cow-boys sina hästar ut ur klungan,

hvarpå de i sporrsträck jagade fram på hvar sin sida om den
flyende hjorden för att mota den tillbaka. Så snart de hunnit i det
närmaste fram till de första djuren, skreko de och hojtade och
af-sköto äfven ibland sina revolvrar i luften, hvarigenom djuren på
flanken så småningom trängdes inåt, och hastigheten minskades,
till dess de slutligen möttes framför hjorden; detta lyckades under
stundom sedan de ridit endast ett par tre mil; men ibland kunde
hjordens vilda flykt ej hejdas förr än på morgonen, då de voro
mellan trettio och fyrtio mil aflägsna från utgångspunkten.

Om det visade sig omöjligt att hejda hjorden, gick gossarnes
sträfvan ut på att hålla kreaturen tillsammans, i hvilket fall inga
allvarsamma olägenheter härflöto från flykten. Kamraterna koramo
då på morgonen och hjälpte dem att drifva hjorden tillbaka. Men
om den skingrades, hvilket kunde inträffa, drog det många dagar,
och var ett svårt arbete att drifva i hop den igen. Om natten
lofvade att blifva stormig, så att det kunde anses troligt, att
boskapen skulle taga till flykten, utställdes en tredje man på post.
Han skulle hjälpa till att sammanhålla den, så länge som möjligt,
men lyckades det den att bryta sig igenom ringen, ålåg det honom
att genast galoppera tillbaka till lägret. De öfriga cow-boys voro
då uppe och i ordning på ett ögonblick, skyndade till de hästar, de
hade tjudrade i närheten, sadlade dem, kastade sig upp på dem
och galopperade i väg efter hjorden.

Askväder inträffade ej sällan; och då molnen drogo sig
tillsammans före solnedgången, och blixtarna började korsa hvarandra
visste boskaps vakten, att den hade att vänta en orolig natt. Långt
innan ovädret var så nära, att det förorsakade verklig förskräc-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgarodskin/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free