Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af dem utan ringaste anledning, för hvilket vi helt visst komme att
hängas. Därför öfverenskommo Dave och jag, att vi på något sätt
skalle försöka komma undan. En strid var ej att tänka på, ty i
rummet utanför var det tolf karlar, hvilka alla voro väpnade med
bössor. Som våra knifvar voro tagna ifrån oss, hade vi ingen
möjlighet att kunna skära oss en väg ut. Vi höllo på att öfverlägga
om saken, då någon utanför fönstret sade: ’Ar du där, Charley?’
Det var en af de gossar, som flytt.
»’Här är jag, Ginger’, sade jag. ’Hur är det med er?’ ’Mycket
illa’, sade han; ’Jeffries är alldeles sönderskuren, och jag är sårad
på flere ställen och har svårt att krafla mig fram. Jeffries är med
hästarna en mil härifrån. Han är för usel för att kunna stå på
benen, men jag smög tillbaka hit för att se, hvad som blifvit af er.
Jag lyckades uppsnappa, att I voren instängda här och skullen föras
bort i morgon och med all säkerhet hängas. Därför kom jag hit för
att se till, om något kunde göras; här är min sexpiping, om den
kan vara er till någon nytta.’ ’Nej, den tjänar till ingenting’, sade
jag, ’de hafva bössor allesammans; men gif mig din knif, med den
kunna vi skära en öppning i brädväggen.’ ’Den har jag ej kvar’,
sade Ginger; ’den ryckte de ur bältet under handgemänget, och
värre än så, Jeffries har förlorat sin också. En af dem grep om
hans handlofve, så att han ej kunde göra bruk af pistolen; då drog
han knifven och fäktade med den, tills han fick ett hugg öfver
fingrarna, som nära nog tog med sig dem. Han måste släppa
knifven, men lyckades vrida sig lös och störta ut.’
»’Nåväl, vi få väl göra hvad vi kunna’, sade jag; ’men vi äro
i en förfärlig klämma. Hör du, Ginger, för hit hästarna till den
där träddungen! Dave är mycket illa sårad och kan ej springa
långt. Hafva vi ej kommit en timme före dagningen, så är det
icke värdt I vänten längre.’ ’All right!’ sade han och gick. ’Vänd
dig hitåt nu, Dave’, sade jag, ’så skall jag försöka taga upp
knutarna på dig med tänderna; det vore besynnerligt, om jag ej
lyckades lösa dem.’
»Verkligen, inom fem minuter hade jag löst upp en knut, och
sedan gick det lätt. Dave befriade i sin tur mig, och så pass voro
vi nu fria. ’Hvad skola vi nu göra?’ frågade Dave. ’Se oss
omkring’, svarade jag. Lyckligtvis var det månsken och tillräckligt
klart för att vi skulle kunna se föremålen i rummet. Där fanns
något möbler och ett par bäddar, jnst i det skick de blifvit
lämnade af dem, som blifvit utkörda för att lämna plats åt oss, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
