Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingenting, som kunde hjälpa oss att skära oss en väg ut. ’Nå,
Dave’, sade jag, ’gå du till det där hörnet, så går jag till det här;
vi knuffa mot brädväggen och försöka, om vi ej kunna trycka ut
den i det här skjulet.’ Men den var för stark; jag tyckte den gaf
vika litet, dock icke så mycket, att det kunde vara till nytta för oss.
’Hvad säger du, om vi skulle bränna oss en väg ut, Dave?’
»’Hur skola vi då bära oss åt, Charley?’ sade han. ’Jo, jag har
min tändsticksask i stöfveln, och jag förmodar dn har din också.
Vi trafva upp några af dessa trämöbler mot hörnen, och halm finns
det fullt i bäddarna. Innan vi börja, hänga vi en af filtarna för
dörren, så att vi hindra röken att tränga ut genom springorna.
Förmodligen röka de alla där ute, så att de ej komma att känna röken
så snart.’ Vi rörde oss så tyst, vi kunde; stodo stilla, när de ej talade
mycket i rummet utanför, och skyndade oss, då de väsnades, hvilket
de gjorde mycket ofta. ’De här sakerna äro torra som spånor’,
sade jag, ’och den mesta röken kommer att gå ut genom fönstret,
men jag tror, att det ändå blir mera, än vi må bra af. Här står
en hink full med vatten, vi doppa lakanen däri, och sedan lägga
vi oss på golfvet och täcka öfver hufvudet på oss med dem. Nu!’
»Vi tände på några stickor och vidrörde halmen; inom en half
minut slogo lågorna upp mot taket. Efter ett par minuter blef det
ett skrik och ett väsen i andra rummet, hvarpå dörren slogs upp
och filten refs ned. ’De förbannade amerikanerna hafva tändt på
huset och ligga själfva ihjälrökta’, skrek en. Därpå rnsade de ut,
hostande och skrikande på vatten, och det blef en uppståndelse,
som om byn blifvit anfallen af rödskinnen.
»Vi väntade ännu tre eller fyra minuter, men då skrek Dave:
’Nu står jag icke ut längre!’ Jag hade hoppats, att de skulle ha lämnat
yttre dörren öppen, och att vi skulle komma ut den vägen, men den
stängde de efter sig. Förmodligen misstänkte någon, som var mera
slug än de andra, att vi bidde vår tid. Vi togo hvarandra i hand,
togo sats och kastade oss mot rummets ena hörn. Flere bräder föllo, och
ett par stötar till bröto bort ännu ett par, hvarpå vi togo till flykten.
»Det blef ett gräsligt tjut utanför, ty nu hade halfva byn hunnit
dit. Till vår lycka stodo de, som voro beväpnade med bössor,
kring dörren, och när de genom skriken kallades till motsatta sidan,
var det allt för många kvinnor och barn i mängden för att de
skulle kunna skjuta. Vi sprungo på och voro halfvägs till skogen,
innan skotten började smälla.. Dave vardt utmattad, innan han
hann fram till träden, och jag måste bära honom.
Hen ty, Rödskinn’och Cowboys. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
