Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skjutit hattarna af invånarne, skjutit till måls på buteljerna på
värdshuset och vändt upp och ned på allting.»
Det blef tyst kring elden en stund, därpå sade Straight Charley:
»Nåväl, Lightning, jag vill ej precis påstå, att det var lögn,
och ej heller förneka, att jag själf deltagit i dylika upptåg, men ingen
människa har lidit skada därvid. Det har bara varit lek. Om vi
skjuta af buteljhalsarna, betala vi för dem, och det är så löjligt,
så man knappt kan hålla sig kvar i sadeln för skratt, att se en
gammal stofil hoppa högt i vädret, då man skickar en kula genom
hans ’skorsten’. Han får stå sitt kast, då han bär ett sådant oting,
som är en onaturlig uppfinning och borde afskaffas.»
»Vi nojsa verkligen,» instämde Broncho Harry, »det kan man
ej neka för. Då man varit ute på slätterna sina sex månader och
arbetat värre än en neger, och det utan att ha smakat en droppe
starkt, är det naturligt, att man lefver undan, när man med
penningar på fickan kommer till en stad. Men vi göra aldrig någon
verklig skada. Vi förstå att skjuta och veta, att om vi sikta på
hatten, har det ingen fara, att vi skulle träffa hufvudet. Det blir
en smula lifligt, men aldrig någon allvarsam ledsamhet, så vidt ej
någon är dåraktig nog att göra sak.»
»Jag vill visst ej påstå, att det är något ondt däri», sade Hugh,
»men, ser dn, folket i städerna vet ej, hur skickligt I skjuten. Om
I skjuten bort pipan nr munnen på mig, såsom I gjort ett par
gånger, skrattar jag blott, ty jag vet, att det ingen fara är för att
I skullen träffa mig; men, ser du, det veta ej alla. Och när då en
karl finner, att han har två hål i sin hatt en tum öfver hufvudet,
måste han tänka, att han på ett underbart sätt undgått att blifva
mördad.»
»Det kan nog ligga en viss sanning i hvad du säger, Hugh»,
svarade Broncho Harry, »men, ser du, misstaget kommer af deras
okunnighet. Emellertid måste man roa sig, och man kan göra
värre än skrämma några brackor, som hämnas genom att låta oss
betala dubbla priset på allting.»
Hugh blef ej öfvertygad genom denna bevisning, men han
kände, att det tjänade till intet att vidare fortsätta detta ämne.
»Huru känna korna igen sina kalfvar?» frågade Hugh en dag
vid slutet af en dagsmarsch, då några kor under högt råmande
kallade på sin af komma.
»På lukten», svarade Harry.
»Känna kalfvarna igen sina mödrars röst?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
