Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Icke det minsta; det är lukten och ingenting annat, som för
dem tillsammans. Man skulle tänka, att korna hade något begrepp
om färgen på sina ungar, men det hafva de ej. Jag har sett en
ko, som hade en hvit kalf, springa till en svart kalf och nosa på
den, sedan till en brun och slutligen till en fläckig, under det
hennes egen hvita kalf stod och råmade några steg ifrån henne. Det
är underbart, huru de hitta reda på hvarandra; ofta kunna de dock
hålla på att leta i timtal. Stundom komma korna på den tanken, att
kalfvarna blifvit kvar på den plats, från hvilken man brutit upp
på morgonen, och då gifva de sig i väg tillbaka och skulle
fortsätta hela vägen, om man ej hindrade dem. Det kan ibland hända,
att de ej finna kalfvarna på hela natten.»
»Men hur går det då med kalfvarna?»
»Jo, då reda de sig själfva. De springa till andra kor, som
ha dikalfvar. Hvar ko låter dem få sig en klunk och kör sedan
af dem, och på det sättet få de nog, tills de på morgonen återfinna
modern.»
Efter en veckas färd upphunno de den plats, som blifvit
bestämd för hjorden att beta på. Gossarnas arbete var nu mindre
mödosamt. Två eller tre i taget kunde få ledigt en dag och göra
en utflykt till någon mexikansk by bland kullarna, eller gingo de
ut på en några dagars jakt i dalarna efter kreatur, som undgått
dem vid den stora afjagningen. En dag kommo tvänne cow-boys,
som varit frånvarande några dagar, ridande i sporrsträck till lägret
och berättade, att de sett en eld i norr.
»Då är ingen tid att förlora», sade förmannen. »Stannen här I
båda och sen efter boskapen. Jag skall rida ut med de härvarande
fyra gossarna, och bekämpa elden. När de andra komma tillbaka,
så kommen I efter oss. De sista två, som komma till lägret, måste
stanna här. Gif oss med. hvad du kan ha till mats, svarting;
vi bli nog borta några dagar.»
Hugh och Bill Royce hade dagen förut kommit tillbaka från
en utflykt i bergen. Broncho Harry och en annan cow-boy voro
också i lägret. Inom fem minuter voro hästarna sadlade, och de
redo bort i sträckt traf. »Det är lyckligt, att det ej blåser starkt»,
sade Colley, »annars skulle vi ha elden här, innan vi visste ordet
af, och här finns ingen plats, dit vi kunde drifva hjorden. Jag
förmodar, att de där välsignade rödskinnen ha tändt på.»
Hugh var mycket intresserad. Han hade hört många historier
af cow-boys om dessa förskräckliga eldar och visste, att de under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
