Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den väg, de följt, reste sig en smal eldstrimma och framskred mot
vinden det böljande eldhafvet till mötes.
»Vi redo förbi några buskar en half mil härifrån», sade Harry.
»Dit rida vi tillbaka och släppa hästarna. De äro alldeles galna af
förskräckelse, och vi komma ej att behöfva dem längre.»
Så fort de kommit till buskarna, fingo hästarna springa, och Hugh
och Harry började afskära så många grenar, de förmådde bära. Därpå
drogo de sig tillbaka från den brända marken och inväntade lågorna,
hvilkas annalkande inom kort tillkännagafs af brinnande stycken.
Båda voro snart i färd med att slå ned lågorna, allt efter som de
tändes i lä om den brända jordremsan. Ensamma hade de ej lyckats
härmed, men andra cow-boys ankommo skyndsamt, och längs hela
linjen voro grupper af män sysselsatta att bekämpa elden. Stundom
fick den en sådan makt, att den endast kunde hejdas därigenom,
att man tände nya eldar på läsidan, samt kväfde dem på samma
sätt, som förut blifvit gjordt, och det dröjde trettio timmar, innan
elden var släckt utefter denna del af linjen.
Då kom underrättelse, att elden brutit sig igenom längre västerut,
hvarpå gossarne sutto upp på andra, uthvilade hästar, som blifvit
ditförda, samt redo bort att sälla sig till de kamrater, som stridde
mot elden där på platsen. Icke förr än efter tre dagars oaflåtliga
ansträngningar var faran ändtligen öfver vunnen. Under hela denna
tid hade gossarne ej fått en minuts hvila. Mat och vatten hade
skickats dem från vagnarna och en skyndsam måltid blifvit intagen då
och då. När allt var öfverståndet, voro de svärtade af rök, hade fått
hår och kläder svedda samt voro till ytterlighet medtagna.
Emellertid hade de räddat sina hjordar och voro mycket belåtna med sitt
verk. Så snart det var slut, kastade sig hvarenda en ned på den
plats, där han stod, och sof i många timmar. Vakt hölls af några
af de sist anlända gossarna, då det icke alls var osannolikt, att
indianerna skulle draga fördel af den allmänna förvirringen och
komma och stjäla boskap.
När gossarna vaknat följande morgon, redo de tillbaka hvar
och en till sitt, och Hughs af delning njöt af ett härligt bad i
floden. Sedan de äfven bytt kläder, samlades de kring en utmärkt
måltid.
»Jaha, Lightning, det här har varit en ny erfarenhet för dig»,
sade Broncho Harry.
»Ja, jag är glad att jag sett en präribrand», svarade Hugh,
»men jag känner ingen önskan att få se en till.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
