- Project Runeberg -  Bland rödskinn och cowboys. Berättelse från den amerikanska västern /
156

(1893) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Elin Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

genom buskarna, och fann då några trappsteg huggna i klippan.
Jag gick uppför dem och vände omkring ett skarpt hörn, hvarest
jag fann en öppning i klippan. Man kunde ej se den från slätten,
och en gångstig ledde rätt uppför där.»

»Det låter illa, Owen. De hafva således en kvarts försprång,
och då tjänar det till ingenting att förfölja dem. Det är ingenting
annat att göra än att rida sin väg. Jag önskar Broncho vore här
med sin af delning.»

»De äro här om några minuter», sade en af männen. »Jag var nyss
och tittade efter dem i skogsbrynet och såg dem komma galopperande.»

När Broncho med sin lilla skara kom ridande in i byn, stodo
alla wigwams i ljusan låga. De, som stuckit eld på dem, hade
först tagit ut det kött, de funnit där. Det var flere hjortstekar och
en mängd oxkött, tvifvelsutan härrörande från den hjord indianerna
bortröfvat. Där fanns äfven hela trafvar af skinn och hudar, ämnade
till utbyte mot bössor och hästar. Med undantag af boskapen
förstördes stammens hela tillhörighet, däri inbegripna de skalper, som
blifvit tagna från deras fiender i mången strid och månget blodbad.
Med några ord delgaf man de sist anlända, hvad som ägt rum, och
glädjen var stor öfver att man hunnit fram i tid att rädda
kvinnorna från det öde, som hotat dem.

»Hörde du böss-skotten, Broncho?»

»Icke ett enda. Vi höllo på att få en skärmytsling med
rödskinnen. De ämnade strida till börja med, innan de sågo de andra
gossarna komma. Vi jagade dem två mil och dödade sex af dem. Men
sedan tänkte vi det var bäst att rida tillbaka hit, då vi kunde se att ett
par af dem, som redo de bästa hästarna, blef vo skickade i vildaste fart
efter den första truppen. Vi skulle ej jagat dem så långt, som vi gjorde,
om vi ej velat fånga fem af hästarna åt flickorna. Så snart vi gjort
det, vände vi. Har ni fått tag i några af indiankvinnorna, Steve?»

»Dess värre icke. De hade alla flytt, innan vi hunno hit. Det
fanns icke en själ i byn, med undantag af dessa gamla gubbar och
gummor.»

»Men hvart i all världen ha de tagit vägen?»

»Det åtgick en lång stund att få reda på det, och nästan af
en händelse råkade en af männen på stället. Uppför klippan leder
en hemlig väg, på hvilken de flytt.»

»Nåväl, Steve, om ni ej tagit någon gisslan, är det ej en
minut att förlora. Det var bra att vi fått oss litet kött. Åren I färdiga
alla, så gifva vi oss af?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgarodskin/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free