Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nå, Bill,» sade han, då Royce kom fram till honom, »hafven
I funnit vatten?»
»Ja, det är en fördjupning i klippan där i midten vid det stora
trädet. Där finns vatten nog för oss och hästarna möjligen för en
veckas tid. För oss, utan hästarna, kan det räcka en månad eller
mer.»
»Hvad ämnen I göra nu? Föra upp hästarna hit?»
»Vi hafva ej bestämt den saken än. Jag förmodar emellertid,
att vi komma att leda upp de bästa. Det finns ej bete här uppe
för alla, och åt dem, vi lämna kvar nedanför på sluttningen, få vi
bära ned vatten i våra hattar.»
»Det finns väl ingen annan tillgänglig väg hit, på hvilken
indianerna skulle kunna komma upp, än genom den där klyftan?»
»Nej icke en enda, ty öfverallt för öfrigt stupar klippan brant
mot slätten. Kommer man ej genom klyftan, har man intet annat
sätt än att flyga för att komma hit upp. Men finns det något,
rödskinn aldrig tröttna på, så är det att vänta. Tiden har icke något
värde för dem. Där de ha något att vinna, stanna de, och sända då
och då ut några krigare att jaga, just som vore de hemma i sina
byar. Gossar komma och tillföra dem majs och samla bränsle, och
så länge vi äro här uppe, stanna de på slätten nedanför, om det så
vore sex månader. De veta hur många vi äro. En stor del af dem
har säkert varit här uppe, och då de veta, hvilken årstid det är, och
huru mycket regn som fallit, lider det intet tvifvel, att de på pricken
kunna räkna ut, huru mycket vatten som finns i pölen. Hvad
föda beträffar, reda vi oss nog. Vi hafva hästar att äta, och
hästkött är nästan lika godt som oxkött. En ung häst har till och
med betydligt mörare kött än en gammal ko.»
Hugh gjorde nu en tur rundt omkring kullens ytterkant. Kullen
bestod af en klippmassa, som reste sig lodrätt öfver slätten. Den
var skild från den andra kullen genom en hundrafemtio fot vid
klyfta. Det var tydligt att de i forna tider utgjort en enda massa,
ty mellan dem gick en ås, som förenade dem. Denna stupade
brant på båda sidor och afsmalnade uppåt i en mycket smal kant,
där den hängde tillsammans med den kulle, på hvilken de befunno
sig. Denna öfre kant låg femtio fot lägre än kullens topp, men
höjde sig så småningom mot den andra sidan, där den löpte i
jämnbredd med högplatån.
En eld hade redan blifvit tänd, och vid den kokade kvinnorna
en del af det kött, de tagit med sig från indianbyn! Efter en stund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
