- Project Runeberg -  Bland rödskinn och cowboys. Berättelse från den amerikanska västern /
166

(1893) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Elin Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

samlades alla, med undantag af två, som ställdes på post att vakta
indianernas rörelse.

»Hör ni gossar», sade Steve, då måltiden var slutad, »det är
ingen tid att förlora nu, och det är bäst att jag gifver mig af i
kväll. Det är icke värdt att försöka resonnera bort, att vi sitta fast
här, och det blir ingen lätt sak att skaffa i hop en styrka, som kan
öppna väg för oss genom indianhopen där nere. Jag tror ej, jag
blir i stånd att få i hop flere än femtio cow-boys vid Canadian
och sedan skall jag rida till närmaste skans och få trupperna
till hjälp, och den ligger omkring två hundra mil från Canadian.
Det kommer att draga om tre dagar att komma dit, sedan jag
lämnat nyssnämnda ranchos. Vidare kommer det att draga om
minst fyra dagar, innan trupperna hinna dit. Två dygn behöfver
jag för att komma fram till boskapsgårdarna, eftersom jag ej kan
färdas om dagen. Således, om jag ger mig af i kväll, kunnen I
i lyckligaste fall ej räkna pä att ha mig här igen förr än om tio
dagar.»

»Ungefär så, Steve. Vi kunna nog hålla ut i fjorton dagar,
ehuru vi nog få lof att sätta hästarna på förknappning hvad vattnet
beträffar för att få det att räcka fjorton dagar. Och om vi finna
att det tager slut fortare än vi väntat, måste vi slakta ned hälften
af dem. Ja, det är nog bäst ni ger er af i natt, men se er väl
för, Steve, ty man kan våga sitt lif på, att indianerna äro som en
bisvärm kring kullen.»

»Hvilken väg ämnar ni gå utför, Steve?» frågade Hugh.

»Jag tänker att vi binda i hop repen. Lightning, och att I
hissen ned mig öfver kanten.»

»Jag har just varit och sett på den bergås, som löper mellan
den här och den andra kullen», sade Hugh, »och då kom jag att
tänka på, att, om ni blefve nedfirad till den, skulle ni kunna komma
öfver till den andra kullen. Två andra borde firas ner jämte er,
och så kunde ni sedan af dem blifva nedsläppt vid den bortersta
sidan af den andra kullen. Ni sade ju, att ingen någonsin varit på
den, och därför är det väl ej troligt, att indianerna äro lika tätt
kring den kullen, som kring den här.»

»Blixt och dunder, har ni ej rätt igen, Lightning! Jag vill
genast gå och se mig för. Snart är det mörkt. Broncho och Långe
Tom kunna ju följa med mig. Vi skola lägga oss ned, innan vi
komma fram till kanten, ty man kan vara viss på, att många
skarpa ögon bevaka en, och skulle de få se oss stå där och se på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgarodskin/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free