- Project Runeberg -  Bland rödskinn och cowboys. Berättelse från den amerikanska västern /
170

(1893) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Elin Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ljudlöst som ormar ute på slätten, men det är icke lika lätt att klättra
i mörkret mellan buskar -och klippstycken. Det kunde de ej utan
att höras. Det kan väl hända, Hugh, att en eller annan af ungtupparna,
som önskar att utmärka sig och fikar efter skalper, smyger sig upp
för att se efter, om han kan få tag i någon, som håller på att lura af
där nedanför på sluttningen, men det är också allt, och jag tror ej
ens man kommer att försöka det i natt. Säkert vakta alla på, att
ingen må kunna komma härifrån; det är deras största angelägenhet.
För öfrigt är det sannolikt, att höfdingarna i morgon bittida skola
försöka förmå oss att gifva oss, och det vore ej rådligt, att någon
dumdristig ungdom på egen hand äfventyrade ett försök, innan de
blifvit förvissade om, att vi ej ämna gifva oss utan strid.
Emellertid vill jag råda dig, Lightning, att, när vakten kommer till din tur,
icke lägga ifrån dig bössan samt akta dig för att somna.»

»Och jag känner verkligen ingen lust heller att våga försöket,
det kan jag säga dig, Broncho.»

»Det trodde jag icke heller. Jag menade endast, att det ej
vore tryggt att göra så. Steve har ej ställt ut tillräckligt med vakt
tycker jag. Det måste jag tala med de andra om. Jag anser att
vi borde dela oss i två vakter med tio man i hvardera: fyra nere
vid foten af kullen, fyra hos hästarna och två här uppe vid slutet
af vägen. Vi komma ej att få mycket att göra i morgon och
kunna då sofva så mycket vi behaga.»

»Jag håller med dig därom, Broncho. Nu, då Steve kommit
lyckligt igenom fienden, veta vi ju, att vi snart komma att få
undsättning, och det vore dåraktigt att utsätta oss för fara endast och
allenast af brist på vaksamhet. Jag skulle vilja gå längre och låta
femton man hålla vakt under natten och endast fem, hvilka sedan
under dagen finge hålla utkik, sofva.»

»Det skulle ej bli bättre, tvärtom sämre, ty det är svårt att
hålla sig vaken hela natten, i synnerhet om natt efter natt förflyter
utan fara.»

De hade im hunnit fram till de andra, och det blef stor glädje
vid underrättelsen, att Steve Rutherford kommit väl förbi fienden.

»Ar ni säker på, Harry, att de ej kunnat tillfångataga och
döda honom alldeles ljudlöst?» frågade Rosie ångestfullt.»

»Alldeles säker. Steves sista ord voro: Mag skall hålla min

sexpiping i hand, och om de anfalla mig med pilar, skall jag nog
skjuta ett eller par skott, innan jag stupar, var viss på det,
Broncho!’ Och det skulle han äfven hå gjort. För öfrigt är det icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgarodskin/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free