- Project Runeberg -  Bland rödskinn och cowboys. Berättelse från den amerikanska västern /
178

(1893) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Elin Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Skiltvakten uppgaf ett rop. »Jag kan se dem», sade han.

»Huru många äro de?»

»Omkring åttio, tycker jag. Det är en tät hop i midten, som

jag förmodar är soldater, och mellan trettio och fyrtio, som rida

fritt; dessa äro förmodligen cow-boys.»

»Det är jnst rätta antalet», sade Harry, »vore de flere, så ville

indianerna ej strida. Jag vet ej huru de nu ämna, men då jag

ser, att de måtte vara trehundra man starka, förmodar jag att de
skola försöka. Nu, bort med grenarna!»

Efter en kvart voro alla grenarna upphalade ur klyftan. Under
det detta arbete pågått, hade kvinnorna gifvit hästarna foder och en
dnktig klunk vatten, ty nu var det ej längre anledning att spara
på förråden. Hästarna sadlades och leddes ned genom klyftan.
Under tiden hade alla indianerna stigit till häst och rörde sig nu
framåt i en tätt sluten trupp den framtågande fienden till mötes.»

»Nu, Jim», sade Broncho Harry, »ställer du dig på kanten,
och när du ser striden begynna, viftar du med handen. Vi kunna
ej rycka ut, förrän de drabbat i hop, och vi lära ej komma att se
så långt där nerifrån.»

Männen gingo nu utför kullen och stego därpå till häst. Tio
minuter höllo de stilla, med ögonen fästa på Jim Gattling. Nu
viftade han med armen, och ögonblickligt satte de under högt rop
af i galopp. Så snart de hunnit ut på öppna slätten, hörde de
gevärssmattret, och sedan de galopperat en half mil, blefvo de varse
striden. Indianerna slogos käckt med soldater och cow-boys,
hvilka nu slutit sig till hvarandra. Sablar blänkte i solen, lyfta
tomahawker och spjut syntes öfver massan. Revolvrarnas skarpa
skott hördes utan afbrott, och en lätt rök låg utbredd öfver det
hela.

»Nu går det hett till, gossar», utropade Långe Tom. »Vi skola
hålla oss tysta, till dess vi äro inpå dem. De äro för mycket
upptagna att märka oss nu, Hållen tätt ihop, och vi skola skära oss
igenom dem som en knif.»

Ej ett ord talades under det de galopperade fram mot valplatsen.
Då de hunnit på ungefär ett par hundra fots af stånd därifrån,
uppgaf man ett varningsrop, hvarvid några af indianerna vände sig om
men i ett enda ögonblick hade den lilla truppen under högt rop
kastat sig öfver dem och klufvit sig en väg midt igenom
indian-hopen, hvarvid hästar och ryttare blifvit omkullridna genom
våldsamheten i deras anlopp. Revolvrarna talade sitt fruktansvärda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgarodskin/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free