Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag tackar så mycket för ert råd», sade Hugh, »och jag tror
det bästa är, att vi stanna här en liten tid. Hvad är din mening,
Royce?»
»Mig gör det detsamma», sade Royce, »och det är nog höjdt
öfver allt tvifvel, att El Paso är en lika bra, om ej bättre plats än
någon annan för att höra sig för.»
»Då är det uppgjordt, Bill, och, vet du, sanningen att säga,
har jag verkligen fått nog af rida för närvarande och skulle ej vara
ledsen åt en fjorton dagars hvila.»
»Detsamma med mig», sade Bill. »Jag tycker det är som vore
jag en del af hästen, och har ingenting emot att gå till fots några
dagar för att få känna, att jag ej förlorat bruket af mina ben.»
Följande morgon sade de farväl till sina reskamrater och redo
in till El Paso.
Det var en rätt stor stad oeh helt och hållet mexikansk till
utseendet. Nästan alla invånarne tillhörde denna nationalitet, men
på gatorna såg man ett rätt stort antal gräfvare i röda skjortor samt
»teamsters». Hugh och hans kamrat redo fram till en af de förnämsta
haciendas och lämnade de tre hästarne åt en sysslolös mexikan.
»De blefvo fodrade i morse», sade Royce, »och om två timmar
komma vi tillbaka och gifva dem hvad de mer behöfva.»
»Jag skall själf fodra och rykta Prins», sade Hugh och strök
hästens hals. »Var icke rädd, min gosse, att jag skall öfverlämna
dig åt främlingar! Vi hafva kamperat ihop för länge för det.»
Därpå gingo de till hotellet och beställde ett rum och frukost.
»Jag är inte förtjust i den här mexikanska maten med sin olja
och sin hvitlök», sade Royce, då de slutat äta.
»Är du inte? Jag finner den utsökt. Sedan man lefvat på
oxkött i alla former öfver ett år, är det en vederkvickelse att få
vegetabilier. Bönorna voro utsökta och kaffet är ett kalas.»
»Det är icke illa för en gång», erkände Royce motvilligt, »men
om du får hålla på med den en tid, skall du bli ordentligt sjuk af den
mexikanska maten och börja längta efter en bit nystekt oxkött.»
»Kanhända», sade Hugh och skrattade, »men nog tror jag det
kommer att draga om en tid först. Vill du, så taga vi oss nu en
promenad omkring i staden.»
Allt var nytt för Hugh. Han hade sett de mexikanska
kvinnorna, klädda i sin nationaldräkt i byarna mellan bergen, men här
tillfredsställde de sitt begär efter lyx långt mer än hvad bondflickorna
gjorde. Bondkvinnorna voro alla klädda i glada färger med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
