Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där min son steg på tåget, och invänta lians återkomst där;
kammartjänaren skulle följa honom till New-York. Min son förde med
sig mycket guld för sina utgifter, och jag fruktar det var detta
mer än hästen, som lockade skurkarna.»
De nalkades nu en stor vacker byggning, omgifven af
vid-stäckta ägor. Då de stannade framför den, kommo en mängd
peoner * nt och togo deras hästar. Prins hade ökat takten, då han
närmade sig huset, och gnäggade gladt till tecken, att lian kände
igen sig. Då Hugh hoppade af, lade hästen som vanligt nosen på
hans axel för att blifva smekt, och därpå gick han, utan att vänta
på att någon peon tog honom vid tygeln, bort till stallet.
»Jag ser, att han tycker om er senor. Ni har varit en öm
husbonde mot honom.»
»Jag tycker om hästar», sade Hugh, »och Prins, som jag kallat
honom, har varit min kamrat natt och dag under aderton månader.
Vi hafva tillsammans jagat, fångat boskap och stridt mot indianer
samt delat sista brödkant med hvarandra.»
Don Ramon förde sina gäster in i huset och därpå in i ett
rum, hvarest en äldre och två yngre damer sutto. De reste sig,
då han inträdde.
»Hvilka nyheter medför du, Ramon?» frågade den äldre damen.
»Dåliga nyheter, Maria. Dessa caballeros, don Hugh Tunstall
och» — han tvekade och såg på Royce, hvilkens namn ej var
honom bekant — »Bill Royce utan något don framför», ifyllde
denne, »hafva haft den godheten att rida hit med mig, för att du
så väl som jag må få tillfälle att fråga dem, hvad de kunna veta
om vår son. Olyckligtvis veta de mycket litet. Det var icke något
misstag: don Hugh har verkligen vår sons häst, men han har, efter
hvad han styrkt, köpt den af två främmande karlar, hvilkas yttre
enligt hans utsago fullkomligt öfverensstämmer med den beskrifning
vi fått på de två jägare, som lämnade karavanen tillsammans med
vår son. Jag fruktade hela tiden, att dessa män stodo i något slags
förbindelse med Estafans försvinnande. Och nu anser jag det ej
lida något tvifvel längre. Mina herrar, detta är min hustru, donna
Maria Perales, och dessa äro mina båda döttrar, Dolores och Niila».
En timme stannade Hugh och hans kamrat och svarade på
dona Perales’ frågor. Sedan steg Hugh upp, ty han förstod, att
fruntimren önskade vara allena i sin sorg. Don Ramon och hans
son följde dem till dörren.
* Boskapsherdar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
