- Project Runeberg -  Bland rödskinn och cowboys. Berättelse från den amerikanska västern /
204

(1893) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Elin Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och lämna oss händerna fria, och hans lön skulle ej tynga oss, ty
om vi komma dit, skall han hjälpa oss upphämta och vaska
guldet.»

»Hvad är det då, som skulle tala mot saken?» frågade Hugh.

»Jo, motskälet är det, att om vi behöfva rida undan, skulle
han hindra oss.»

»Det har ingenting att betyda, doktor», sade Sim Howlett.
»Våra hästar äro rätt bra, ehuru icke mycket till sitt yttre; men de
hästar våra kamrater här rida, skulle lämna dem efter sig, och jag
tror Josés bästa häst ej ger våra mycket efter; för öfrigt betyder
snabbheten ej mycket, då man är uppe i bergen. En häst, som är
van vid dem, skall där taga sig bättre fram än en rashäst/ Om
vi där angripas, gagnar det oss ej mycket att rida undan. Och
komma vi lyckligt och väl från bergen med guldet och apacherna
äro på spår efter oss, måste vi taga vår tillflykt till list, medan
våra kamrater här kunna rida undan för dem.»

»Det skola vi ej göra, Sim», sade Hugh, »om vi gå i
kompaniskap med er, skola vi dela ljuft och ledt med er till slutet.»

»Det är nog riktigt och bra, gosse, men det gifs tillfällen, då
stanna och strida endast vore att lönlöst kasta bort sitt lif. Doktorn
och jag äro ej de, som skulle svika våra kamrater, men när
den stunden är inne, då det tjänar till ingenting i världen att
strida och kamraterna skulle blifva nedstuckna, antingen man
stannar hos dem eller ej, då vore det ju en galenskap för den,
som kan fly undan, att gagnlöst spilla sitt lif.»

»Nåväl», sade Hugh, »jag tycker det är bäst vi taga José och
hans hästar med oss. Det kommer att lämna oss fria händer, som
ni sade, och dessutom blir resan därigenom roligare och vår styrka
ökad. Det skulle kosta trehundra dollar, säger ni; till huru mycket
kan man beräkna den öfriga utrustningen?»

»Till trehundra dollar på sin höjd», sade doktorn. »Vi ha
räknat öfver det. Allesammans ha vi ju ränslar, så det är endast
mat och ammunition, ett par skoflar och några pannor att
vaska sanden i samt en eller två hackor, vi behöfva köpa. För
trehundra dollar få vi så mycket matvaror, de fyra packhästarna
orka bära, och det skall räcka godt till för oss. Räcka edra
penningar härtill?»

»Knappast», sade Hugh, »det är just hvad vi tillsammans äga
Vi hade båda att lyfta sex månaders lön, då vi lämnade ranchon,

\

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgarodskin/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free