- Project Runeberg -  Bland rödskinn och cowboys. Berättelse från den amerikanska västern /
210

(1893) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Elin Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för att dricka för mycket!’ Han nickade. Vi sutto och drucko en
stund, eller rättare han drack, ty jag förtär aldrig spritdrycker.
På samma gång vi talade högt om likgiltiga saker, gjorde vi helt tyst
upp en plan. Vi kommo öfverens, att vi skulle gräla; att jag skulle
bli ond och gå min väg, att han därpå skulle fortsätta att dricka
och slutligen låtsa bli öfverlastad; på det sättet skulle han nog få
höra något. Och sedan satte vi vår plan i verket.

»Så snart han druckit ur ett glas, begärde han ett till och
fortsatte så alltjämt. Jag inledde ett gräl och sade honom, att
han aldrig kunde sluta i tid. Då svarade han, att han gjorde som
han ville och undanbad sig alla inblandningar af andra, hvarpå
jag blef ond och vi trätte högt. Slutligen steg jag upp och gick.
Sim fortsatte att dricka; han tål sådana kvantiteter, som skulle
förpassa under bordet en hel hop mexikaner. Snart slogo de sig i
språk med honom, och han kunde förstå, att de försökte pumpa
honom med afseende på våra planer. Men han släppte ej ut något,
var viss på det. Så småningom låtsade han duka under för ruset
och trillade till sist ned i golfvet. En stund fortsatte mexikanerna att
prata sins emellan, men så smög sig en af dem fram och kände i hans
fickor samt tog ett par dollar, han hade i dem. Detta öfvertygade
dem, att han sof tungt, så att de kunde fortsätta att tala.

»Han inhämtade följande: dessa karlar voro spioner, utskickade
af ett af röfvarbanden. De hade särskildt lagt märke till er, då ni
kom ridande; deras höfding var i staden och hade igenkänt er häst
samt sagt dem, att han ej tyckte om er härvaro och att de skulle
hålla noggrann uppsikt öfver er. De befunno sig i folkmassan, när
bråket om hästen uppstod, och de sågo oss samtala med er. De
följde efter er ut till don Ramons och tillbaka igen, och när ni på
morgonen red ut att möta oss, skickade de en pojke efter, att hålla
ögonen på er; han följde ert spår fram till hyddan, och sedan smög
han sig ända inpå oss och lyssnade till vårt samtal. De skickade
genast rapport till sin anförare. Vi komma att bli förföljda af två
karlar; när dessa följt vårt spår fram till grufvan, skall den ene
rida tillbaka till ett ställe, där en skara af tolf man, färdig att anfalla
oss på återvägen, inväntar honom.»

»Det låter illa», sade Hugh. »Hvad är att göra?»

»Vi skola förekomma olyckan», sade doktorn lugnt, »ehuru jag
ännu ej vet på hvilket sätt. Emellertid tycka Sim och jag det är
bäst att ej brådska; några dagars dröjsmål gör hvarken från eller
till saken, och under den tiden kan både ett och annat inträffa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgarodskin/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free