Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADERTONDE KAPITLET.
Röfvarnästet.
gryningen följande morgon voro Hugh och hans tre
kamrater långt bort i bergen. De hade gjort halt för
en timme sedan och ämnade vänta till middagen, innan
de fortsatte sin färd. De hade redan suttit åtta timmar
i sadeln oeh hade färdats öfver sextio mil. De rastade nu i en
liten dal, där det fanns tillräckligt bete för hästarna. Sedan de kokat
litet mat åt sig, lade de sig och sofvo, till dess solen stod rätt öfver
deras hufvud. Lyckligtvis hade de båda guldgräfvarne flere gånger
färdats genom denna trakt, så att de kunde visa vägen genom
bergen. I annat fall hade det varit omöjligt att finna den.
Då de ridit fyra timmar, sedan de lämnade dalen, sade doktorn:
»Sen I byn där borta, tre mil härifrån? Det är den by, där
Sim och jag stannade. * Den hålväg, i hvilken huset är beläget,
leder från byn hitåt, men I kunnen ej se den här. Det är en canon,
för århundraden sedan utskuren af vattnet. Sidorna äro nästan
lodräta; men vid öfre änden höjer sig marken hastigt, och så långt
vi kunde se från den plats, där vi befunno oss, är det ingen
svårighet att komma ned där. Som I sen, växer det skog till
vänster. Vi skola laga, att vi komma bakom den, och då är det ingen
fara för att vi blifva sedda, äfven om de hafva skiltvakter utställda
på höjden, som reser sig öfver huset. De se naturligtvis åt andra
hållet; där är det slättmark, som de kunna öfvervaka flere mil bort.
De hafva intet skäl att misstänka, att någon känner till deras näste,,
men likväl äro de alltid på sin vakt mot förräderi.»
»Låt oss aga oss en traf nu, doktor! Vi måste vara i skogen
före solnedgången.»
När de kommo fram till träden, sutto de af och ledde hästarna, till
dess de varseblefvo dagsljuset mellan stammarna åt motsatta hållet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
