Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett jubelskri var svaret. Därpå flyttades möblerna undan, och den
sönderhuggna dörren blef borttagen. När don Ramon inträdde i
rummet, kastade sig hans döttrar, hvilka under hela striden hållit
sig stilla i ett hörn, i hans armar.
Ofverrumplingen hade varit fullständig. Skiltvakten vid porten
hade lämnat sin post för att deltaga i striden inne i huset, och
be-fälhafvande officern hade obemärkt tagit i besittning terrassen. Han
omringade genast huset, och de båda männen utanför öppningen
hade blifvit ihjälskjutna i samma ögonblick, som han med en
af-delning af sitt folk rusade in på gården och angrep mexikanerna.
Ingen af dessa hade undkommit. Aderton hade stnpat inne i huset,
fyra blifvit dödade utanför det, och tolf hade sträckt vapen och
lågo nu bundna till händer och fötter, bevakade af soldaterna.
När don Ramon försäkrat sig om, att hans döttrar lefde och
voro oskadda, vände han sig omedelbart till deras räddare och
frambar till dem sitt hjärtas innerliga tacksägelser. De hade ej
undgått blessyrer. Bill hade visserligen sluppit undan utan något sår,
men don Carlos blödde efter en pistolkula, som snuddat vid hans
kind, och Sim Howletts högra hand var förstörd af en kula, som
tagit med sig hans långfinger och plöjt sig väg genom köttet i
underarmen; Hugh hade en kula i axeln och doktorn den
allvarsammaste blessyren, ty en kula hade träffat honom strax ofvan
höften. En af soldaterna hade blifvit dödad och fem sårade i
striden på gården. De öfriga gingo nu ut, lämnande don Ramon och
hans son ensamma med de unga flickorna, som nu fingo berätta,
hvad som händt dem, och beskrifva sin räddning.
»Låt oss få ljus, löjtnant!» sade Sim. »De flesta af oss behöfva
sköta om sig en smula, och doktorn är mycket svårt sårad. Om
ni låter tända en stor eld här ute på terrassen, så kunna vi se, hvad
vi hafva att göra. Man höll på att kväfvas af krutröken där inne.»
Officern gaf order, och soldaterna buro därpå fram bränsle
från vedförrådet och lade det på glöden efter den föregående elden,
så att snart en väldig låga uppflammade.
»Nå, nu skola vi betrakta våra skråmor», fortsatte Sim. »Får
jag lyfta upp dig, doktor, så att du ligger litet bekvämare? Jag
är rädd, vi ingenting kunna göra åt dig, förr än vi komma till
staden. Hvad du har att iakttaga, är att ligga stilla.»
»Och dricka, Sim.»
I »Ja visst, dricka! Jag är så törstig själf, som hade jag
kommit vilse på en saltslätt. Bill, var snäll och skaffa oss något att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
