Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Han är en verklig, studerad läkare och gifte sig där borta
i öster. Han var en stilla, tillbakadragen man, som ej passade för
att rutscha omkring i städerna och tränga sig fram, och så kom
han med sin hustru och slog sig ned i Kalifornien omkring år 36.
Det fanns ej många amerikaner här då, skall ni veta. Han bosatte
sig någonstädes i södern, omkring hundra mil från Los Angeles.
Han ägde litet penningar och köpte för dem en gård, där han
planterade fruktträd och skapade åt sig ett litet paradis. På
afkast-ningen lefde han, efter hvad han sagt mig, men praktiserade också
litet därjämte. Det fanns några rika, mexikanska familjer där
omkring, hvilkas läkare han blef, men jag tror han verkade mer bland
de fattiga. Han hade fyra barn, och allt var lugnt och fredligt till
år 48. Som ni vet, var det det året, man upptäckte gnidet, och
detta vände upp och ned på Kalifornien.
»Guldet lockade dit allt möjligt slödder. Det blef tvister med
mexikanerna och strider med indianerna och en oro af värsta slag.
Det fanns ligor, som trodde sig kunna få mera guld genom att
röfva gräfvarne än genom att själfva gräfva efter guld, och när de
ej röfvade guldgräfvarne, plundrade de mexikanerna. Nåväl, jag
har aldrig hört sammanhanget, ty doktorn har ej kunnat förmå
sig tala därom, men när han en dag kom hem, efter att ha besökt
en patient tjugu mil från hemmet, lär han ha funnit sitt hus nedbrändt
och sin hustru och siua fyra barn mördade. Han förlorade förståndet,
och några, som kände honom, förde honom till Los Angeles, hvarest
han vistades ett år på dårhuset. Han var ej vild. Jag tror, han
brukade sitta och gråta.
»Efter en tid inträdde en förändring med honom. Han talade
ej ett ord, men satt och stirrade med de där stora ögonen, med
ett uttryck i sitt ansikte, som såge han en fiende. Nåväl, efter ett
år blef han bättre, och mexikanerna släppte ut honom från
dårhuset. Någon hade köpt hans gård, och penningarna hade blifvit
insatta för honom i en bank. Han tog ut dem och for sin väg.
Men aldrig fick han veta, hvad det var för en missdådarliga, som
besökt hans hem. Jag tror, att den tanken allt sedan ständigt
kommer för honom, när han ser en skurk, att denne kanske var
med den där gången, och därför går han och skjuter honom.
Antingen är det så, eller ock tror han sig särskildt kallad att utrota
dåligt folk. Som jag sagt er, är han alltid färdig att visa vänlighet
mot hvar man, och om han dödat öfver tjugu af de värsta bofvarna
i Kalifornien, tror jag, han räddat lifvet på fern gånger så många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
