Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket och kanhända mer till, innan han fått sina döttrar tillbaka.
Men det är bäst att ej säga något nu till doktorn om saken; hans
sinne är nu helt upptaget af ett annat intresse, och han måste bli
frisk för att kunna utföra sitt värf; när detta är slut, blir det tids
nog att tala om det här. Jag börjar känna mig för stel i lederna
att arbeta, och doktorn var just aldrig någon stvf arbetare. Jag
skall nog kunna öfvertala * honom, när tid blir, och jag skall då
säga honom, «att om han ej tar emot penningarna, måste jag ock
lämna tillbaka mina. Men han är för klok att icke inse, att det
är riktigt handladt af don Ramon; och behöfver han dem ej själf,
kan han ju skänka dem till ett hospital och dela mina med mig.
Jag tänker vi komma att hålla i hop, så länge vi lefva. Ni kan
därför säga don Ramon, att ehuru vi ingen tanke hade på penningar,
vilja vi ej säga nej till hans anbud.»
Sedan nu doktorn föresatt sig att lefva, tillfrisknade han
märkvärdigt fort, och inom fjorton dagar var han färdig att resa.
Hugh tog med verklig saknad afsked af don Ramon och hans
familj; de voro alla ledsna öfver att skiljas från honom, och han
måste lofva att besöka dem, om han någonsin mer reste öfver
Atlanten. Prins återgick till sitt forna stall, ty sällskapet skulle
färdas på båt nedför Rio Grande. I Matamoras, hamnen vid flodens
mynning, gingo de ombord på en kustångare, som förde dem till
Galveston, och där på en annan ångare, som gick till New-York.
Här lämnade Royce dem, och de andra tre reste på en
Cunard-ångare till Liverpool. Lugnet och sjöluften återställde fullkomligt
doktorn, hvilken var den ifrigaste af de tre att komma till resans
mål. I New-York hade de skaffat sig hvar sin fullständiga
uppsättning af bodkläder, som Sim kallade det; Hugh hade likväl haft
rätt svårt att öfvertala denne att anlägga den civiliserade världens
hvita skjorta.
Vid ankomsten skref LIugh till mr Randolph, att han hade
viktiga nyheter att meddela honom, men att han ej ville visa sig
i Carlisle, förrän han träffat honom, och han bad honom därför
skrifva och underrätta, när han kunde möta honom i Kendal. Svaret
kom med omgående. Det var kort och karakteristiskt: »Min käre
Hugh», skref han, »jag är innerligt glad åt, att du är hemma i
England igen. Du handlade som en tok, när du for bort, och som
en ännu större, när du stannade borta så länge. Emellertid skall
jag tala mer öppet med dig, när vi träffas. Af flere skäl är jag
glad, att du åter är hemma. Jag kan nog förstå, hvad det är, du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
