Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De andra stodo slagna med häpnad öfver den hastiga
katastrofen, men doktorn sade lugnt: »Jag såg honom gripa efter
pistolen och förstod, att han hade ondt i sinnet; jag borde ej ha väntat;
det är alltid ett misstag att vänta i dylika fall.»
Hugh skyndade fram till denna kvinna, som alltid varit vänlig
och god mot honom, men hon hade fallit tillbaka i stolen.
Spelarens knla hade utfört sitt verk; den hade träffat henne vid
tinningen, och döden hade följt ögonblickligt.
Den uppståndelse, som rådde i grefskapet, när nyheten om
hvad som tilldragit sig på Byrneside spridde sig, var stor, och de
afslöjanden, som gjordes inför domstolen, ökade den ytterligare.
Utslaget förkunnade att »Lola Symonds blifvit med berådt mod
mördad af John Symonds, och att denne ljutit döden genom Frank
Hunters hand; Hunter hade i rättvisans intresse skjutit ihjäl honom,
då han med vapen i hand motsatte sig lagens tjänare, och vidlåder
därför ingen skuld bemälde Frank Hunter*.
När allt var öfverståndet, blef Hugh af de herrar, som närvarit
vid förhöret, på det hjärtligaste lyckönskad till att hafva återfått sin
faders hela egendom och till att hafva undgått den fara, som
utan tvifvel hotat honom från hans farbrors mördare. Han var
mycket gripen af den kvinnas död, hvilken han ännu tänkte på
som en släkting, och det dokument, hon deponerat hos advokaten
i London, uppenbarade fullkomligt, att hon handlat af rädsla för sin
man och att hon vågat sitt lif för att rädda Hughs.
Doktorn och Sim Howlett stannade fjorton dagar som Hughs
gäster på Byrneside. Han hade bedt dem betrakta Byrneside som
sitt hem en tid och sedan slå sig ned någonstädes i grannskapet,
men en afton sade doktorn: »Sim och jag hafva talat om saken,
Hugh, och bestämt oss. Jag fick höra af honom, att vi äro ägare
till 25,000 dollar hvar. Dessa penningar skulle jag ej tagit, om jag
vetat af dem genast, men nu vill jag ej såra don Ramon genom
att skicka dem tillbaka, och kanhända äro de till mera nytta i mina
händer än i hans. Och nu ämna Sim och jag oss öfver till
Kalifornien igen. Vi skola köpa en gård i närheten af den plats, där
jag bodde för många år sedan — Sim har sagt mig, att han
berättat er min lefnadshistoria — och där skola vi sluta våra dagar.
Vid vår död skola penningarna gå till barmhärtighetsinrättningar.
Det är vår plan, min gosse. Vi skola finna många medmänniskor
att hjälpa; med kärleks verk och litet trädgårdsskötsel skall vår tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
