Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Gunnar Hazelius. Av Verner Söderberg.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skilda samtal gjorde sig hans starka personlighet oftast gällande nästan
med kraften af en auktoritet. Hans förmåga att där få fram
kärnpunkterna i en fråga, bemöta invändningar och betänkligheter samt
framför allt mana till handling och anvisa bästa vägen för ett syftes
främjande har vitsordats af de allra flesta, som med honom trädt i
närmare beröring. Friheten från all träidom under partidoktnner satte
honom i stånd att med undanskjutande af teoretiska
meningsskiljaktigheter själf enas med och sedan i sin tur ena i sådana stycken vidt
skilda människor till samverkan för bestämda gemensamma arbetsmål.
Med människokännarens öga varsnade han snabbt och säkert, i hvilken
egenskap den ene eller den andre verksammast skulle kunna befordra de
syften han med dem hade gemensamma. För egen del intog han
vanligen organisatörens undanskymda plats i bakgrunden »ej i någon
märkbarare grad äregirig, möjligen maktlysten . karaktäriserade kan vid
ett tillfälle sig själf — och bar därunder sin drygadel af arbetsbördan
samtidigt med att han ledde det hela och »dirigerade verket», stundom
i långt större utsträckning än de i första planet agerande kunde ana.
Sin eminenta politiska begåfning fick emellertid Gunnar Hazelius
aldrig tillfälle att inom något större område göra fruktbringande. Från
de ännu ej helt afslutade universitetsstudierna kallades han genom
faderns, Artur Hazelius’, död till helt andra värf, hvilka fullständigt
togo sin man i anspråk. Nordiska Museets och Skansens -kapare hade
i efterlämnade, halft testamentariska anteckningar om sitt stora verks
framtid gifvit anvisning på sonen såsom den där bäst kände museets
stiftares planer och var mest förtrogen med museets traditioner. Pä
hans skuldror lades nu den mycket kräfvande intend ttningen
på Skansen, och vid förberedelserna för och phu \ af de rika
samlingarnas installering i den nyuppförda museibyggnaden p&
Lejon-slätten föll det på hans lott att inom den särekildt tillsatta
lnstalla-tionskommittén och inför Nordiska Museets nämnd intill det meta
ansvara de nordiskt folkuppfostrande synpunkter museets skapai
hans och mångas mening ställt minst lika högt som de rent
skapliga. Återigen visade sig har troheten och pliktkänslan som de
drifvande krafterna i Gunnar Hazelius’ lif. Han uppg
på en annan lefnadsbana - beslutet därom, hvilket för honom var och
kändes såsom en ganska tung uppoffring, torde ha t’attat< enligt federns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
