- Project Runeberg -  Om handtverksämbetena under medeltiden. En inledning till skråväsendets historia i Sverige /
8

(1906) [MARC] Author: Gunnar Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Gunnar Hazelius. Av Verner Söderberg.]

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tidigt visade sig emellertid ock, att det fanns gry i gossen. Några
smådrag må här anföras som betecknande. En jnl — Gunnar kunde
då på sin höjd vara fem år gammal — fann han den bästa
användningen för den drygaste delen af sina julslantar vara att i ett paket,
på hvilket en af museets kullor ombads att skrifva adress och
»bruksanvisning», skänka dem till hjälp i hushållet åt sin trogna vän
husföreståndarinnan. Han hade märkt, att »doktorn», som alltid kunde
skaffa mynt, då det gällde det kära museets utveckling, visade sig en
smula njugg, när det var fråga om så prosaiska och litet allmännyttiga
ting som hushållsutgifter — och så sökte han efter förmåga jämna ut
och ställa till rätta . . . D:r Artur Hazelius visade stundom prof på rätt
egendomliga pedagogiska principer. Bl. a. ville han hos sonen inpränta
vikten och nyttan af försakelse genom att låta honom endast som åsyna
vittne deltaga i de äldres frukostmåltid. »Första rätten är försakelse,
den andra är också försakelse», undervisade han, men då den åttaårige
gossen till svar anmärkte, att fadern själf försmådde dessa kostliga
rätter, så upphörde för framtiden dylika »härdande» experiment. Ett
liknande svar ett par år längre fram i tiden har äfven Gunnars
barn-domsvårdarinna berättat. »Doktorn» kom hem en middag strålande
glad och uppmanade de sina att glädjas med honom: han hade lyckats
få en kvinnlig amanuens på museet, som lofvat tjänstgöra alldeles gratis.
Då nyheten ej genast framkallade det väntade intrycket, frågade
»doktorn» än en gång: »Nå, men var inte det roligt?» Sonens dröjande

svar: »Jo, för far kan det ju vara roligt. . .» förstummade fadern och
kom honom att falla i en stunds allvarsamma reflexioner.

Hunnen till skolåldern, insattes Gunnar i Nya Elementarskolan,
där Artur Hazelius, som bekant, tidigare varit lärare. Gossens klena
kroppskonstitution gjorde emellertid, att skolgången några år blef ganska
ojämn; han var borta flere terminer och åtnjöt då i hemmet
privatundervisning. Kamratlifvets uppfriskande inverkan uteblef alltså äfven
här till en början; gossen var fortfarande sluten till lynnet och
grubblande, så att Artur Hazelius, som — då blott museet någon gång
lämnade honom tid öfrig — ifrigt intresserade sig för sonens utveckling,
började tänka på nya medel att »göra karl» af honom.

Gossen skulle få sällskap i hemmet af en jämnårig kamrat, och i
det syftet inackorderades där till »leksyster» åt honom för en vinter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:46:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgomhand/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free