Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Gunnar Hazelius. Av Verner Söderberg.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sverige på detta område gå i spetsen för ett bättre förstående af den
till öfvervägande grad gemensamma kulturutveckling, på hvilken de
nordiska folken ha att bygga sin framtid». Den s. k. nyskandinaviska
rörelsen, som utgick från den nu skäligen domnade »Nordiska
Föreningen», kunde därför räkna på hans lifiiga intresse, och han sökte
lämna den sin medverkan, så länge ännu några praktiska arbetsresultat
voro att vänta af dess i Sverige aldrig synnerligen lifskraftiga
verksamhet. I 1897 års nordiska studentmöte var han en entusiastisk
deltagare, och samma sommar hade han vid ett besök på Askov sökt
vinna personliga erfarenheter af denna centralhärd för folkligt nordisk
samkänsla.
Vistelsen vid Askov, där han bl. a. gjorde bekantskap med Schröder
och Christopher Bruun samt många andra danska och norska
folkhögskole-män, hade ett starkt inflytande på Gunnar Hazelius’ inre känslolif. Det
hela beskref han som »ett bad i idealistiska stämningar». Där
predikades, skref han äfven, »i ord och handling känslolifvets betydelse, rundt
omkring en, om och om igen». Och som vinst af sin vistelse på Askov
räknade han framför allt »insikten om känslans betydelse och rätt
såsom en med tanken jämnställd makt inom människan». »Men»,
fortsätter han i samma förtroliga bref till en vän, »det var en farlig gåfva,
som jag där fick. Ty alltsedan dess ha allehanda vemodiga och
pessimistiska känslor stormat öfver mig. Jag tviflar på mig själf, och det
är för att tala med Jatgejr skald ett ’usundt tvivl’; jag tviflar på min
framtid och dess möjligheter, men det är ett mycket robust tvifveL >
Det var under denna nya period af starka känslor och gnagande
tvifvel på egen förmåga att kunna något dugande uträtta, som han af
fadern fick del af denna önskan att sonen skulle på fullt allvar utbilda sig
till att efter honom öfvertaga en dryg ansvarsbörda för Nordiska Museets
framtid. Af någon personlig ärelystnad drefs Gunnar Hazelius ej, lika litet
som af inre böjelse, dä han kastade om en studieriktning, som blifvit honom
kär, och i stället beredde sig att ingå i Nordiska Museets tjänst.
Visserligen hyste han sedan barnaåren en stark beundran såväl för fadern som
för dennes museiskapelse, och själf hade han under sina resor pa
landsbygden i Sverige, Norge och Finland med fäderneärfdt intresse studerat
nordiska folkseder och nordiskt, folklif. Men museet hade också för honom
något skrämmande och afskräckande; det hade bidragit att gora hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
