Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Gunnar Hazelius. Av Verner Söderberg.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig för den nya planen, så var hans värf till ända. Han afgick från
sin befattning och ansåg därvid plikten bjuda, att han klart framhöll
sin öfvertygelse om att »det gällde en väsentlig förändring i museets
dittills följda utveckling». Genom denna förändring ansåg han sig löst
från sitt löfte till fadern, och med den öfvervunnes vemod blandade sig
en stärkande känsla af frigörelse. Så mycket hellre kunde han för
öfrigt lämna sin intendentsplats vid Skansen, som han därigenom
underlättade förverkligandet af ett hans faders mycket bestämda
önsknings-mål, det nämligen att museets olika afdelningar skulle uppbäras af
samma anda och därför stå under enhetlig ledning. Hans beslut
fattades, så snart han insåg, hurudan stridens utgång skulle blifva —
måhända ett helt år innan det förverkligades. Genom att antaga en
erbjuden plats som medlem af Nordiska Museets nämnd sökte han
undvika blotta skenet utaf att af sårade personliga känslor eller andra
liknande motiv genom sin lätt misstydda afgång vilja komma »buller»
åstad och därigenom bereda den nya ledningen ökade svårigheter
ut-öfver dem, som äro oskiljaktigt förbundna med det maktpåliggande
värfvet.
Slitande och pröfvande på många sätt var naturligtvis denna långa
tid af kamp för en sak, om hvars berättigande Gunnar Hazelius var
lika öfvertygad som att hans åskådning därvidlag hade ytterst ringa
utsikt att tränga igenom. I ett afseende blefvo emellertid dessa sista
mödans och stridens år de lyckligaste i Gunnars lif: han vann omsider
hvad han förut lifvet igenom längtat efter och saknat, ett hem. I
december 1902 ingick han äktenskap med en af Skansens amanuenser,
Gina Broman, och i de små låga rummen uppe i »Gula villan» lefde
sedan det unga paret det lyckligaste hemlif. Dit upp funno ock de
gamla vännerna vägen i stort antal, och den gästfria intendentsbostaden
på Skansen blef för dem snart en samlingspunkt liksom förut
studentrummen på Skytteanum.
Gunnar Hazelius’ hälsa hade länge varit vacklande. Gång efter
annan hade han tänkt taga sig en längre tids tjänstledighet för att
återhämta krafter och fullända sin afhandling, men installeringsfrågans
afgörande dröjde, och när det ändtligen fallit, voro hans krafter starkt
medtagna. Han drabbades i senare hälften af februari 1905 af en
ytterligt häftig magblödning och efter endast fem dagars sjukdom afled
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
