Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om patriotismen. Ett föredrag i Uppsala i november 1898
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och under 1500-talets religiösa brytningskamp bestämdes ju
tydligen samhörighetskänslan för en stor mängd människor hufvudsakligen
efter gemensamheten i religiöst hänseende. Ras och språk hade
tydligen ännu ej erhållit samma ideella betydelse som de nu äga.
Hvad var det som under den franska revolutionens dagar dref ut
från Frankrike alla dessa skaror af konungatrogna landtjunkare och
hofmän? Detta emigrantparti kan ej dömas blott på beskyllningen för
egoism och bristande fosterlandskärlek. Förklaringen till emigranternas
uppträdande måste sökas däri att deras patriotism var på det närmaste
knuten till konungens person och till de samfundsförhållanden, som af
revolutionen omstörtats. Låt vara att det var en trång och föga
sympatisk känsla för fosterlandet, i sina bättre yttringar var det verkligen
ett slag af patriotism.
Efter napoleonska väldets fall intager nationalitetsidéen en allt
mer framträdande plats bland tidens drifvande krafter. Patriotismen
knöt sig nu vid nationaliteten och åstadkom med denna det storverk
som ligger i tyska och italienska staternas samlande.
Men patriotismen kan ej förklaras endast genom
nationalitetsbegreppet. Detta bör vara klart redan genom det ofvan sagda och
genom en hänvisning till Schweiz, Finland och flera andra stater.
Nationalitet är dessutom ett alltför mångtydigt begrepp för att man
däri skulle få något stöd.
Det är alltså tydligt att ras, språk, religion, hemort,
statsinstitutioner hafva betydelse för fosterlandskänslans bildande, men tillika att intet
af dessa enskilda moment är så väsentligt, att det ej kan vara borta.
Men det finnes en faktor, som jag tror i långt högre grad än
någon af dessa är konstitutiv för fosterlandskänslan. Och det är
kulturen, kulturarfvet.
En gemensam kultur fostrar en gemensam patriotism. Tager man
patriotismen som grundad i medvetandet om en gemensam andlig och
materiell odling, af gemensamma intressen i kulturellt afseende, så
förklaras, synes det mig, patriotismens olika, skiftande former. Och
då språket ju är ett af de allra viktigaste kulturmedlen, är det
naturligt, att språket — särskildt i våra dagar — ofta synes hafva en nästan
bestämmande betydelse för patriotismen. Språket är i hotade land det
sista värnet för den själfständiga kulturen, språkgränsen utgör skydds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
