Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om patriotismen. Ett föredrag i Uppsala i november 1898
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tism ännu ej existerar. Därtill saknas ännu förutsättningarna i
kulturellt hänseende. Tvärtom uppstå ju nya slaviska nationalstater med
utpräglade särdrag och en bullrande patriotism.
Då staten alltid har haft tendens till att i allt större utsträckning
få inflytande på den kulturella utvecklingen, är det klart att den kan
utöfva en mycket stark inverkan på patriotismens väckande och
riktning. Dock synes mig Hjärne gå för långt, då han säger:
»Det bör ej förglömmas att fosterlandskärleken väsentligen sammanfaller med
politiskt samfundsmedvetande, som ej kan utvecklas hos en från det verksamma
stats-lifvet utestängd massa.» 1
Men att t. ex. den tysk-holländska landgränsen bildar skiljelinjen
för en tysk och en holländsk nationalitet, för en tysk och holländsk
patriotism, det beror på statsinstitutionernas mångsidiga ingripande i
statsmedborgarnas lifsvillkor, och detsamma gäller om portugisisk och
spansk nationalitet.
Staten har i rättsordningen, i förvaltningsväsendet, i skolan och
kyrkan, i militärväsendet samt i en mängd andra sidor af sin
verksamhet möjligheten att skapa en gemensam kultur.
Patriotismen är sålunda enligt min uppfattning grundad på
gemensamt medvetande af att äga samma odlingsarf, samma kulturella
intressen och sträfvanden.
Människan födes gäld enär till samhället. Hon har emottagit en
så stor skatt af kultur, en fond af andlig och materiell odling, hvilken
hon dagligen och stundligen njuter af. Hvarje tänkande människa
måste också mottaga en stark känsla af sin plikt att ej låta detta arf
förfaras utan efter förmåga inlägga eget arbete i samhällets tjänst.
Då det alltid är svårt att rycka en människa ut ur den omgifning,
där hon växt upp och fått sina bildningsintryck, så är det gifvet att
det just är i denna sin omgifning, som hon kan utföra sin bästa
gärning. Där har hon sitt rätta arbetsfält. Man kommer säkert till den
bästa förståelsen af sig själf och sin plats i samhället, till sin bästa
uppgift i lifvet och till största möjligheten att där uträtta något,
liksom till den mest harmoniska utvecklingen af sin personlighet, om man
lyssnar till den granens susning, vid hvars rot ens bo är fäst.
1 Rösträttsreformen (i Svenska Dagbladet 31 okt. 1898).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
