Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hantverksämbetena under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under 300- och 400-talen visa, hur ytterligt svårt det var att
vidmakthålla handtverkskorporationerna.1 Småningom upphöra ock i
västerlandet alla slags häntydningar på dem, och de försvinna under
förvaltningens och näringslifvets allmänna förfall.1 2 3
Rätt stora likheter med medeltidens af kyrkan starkt påverkade
brödraskap erbjuda de begrafningsgillen, collegia tenuiorum3 eller
col-legia funeraticia, hvilka endast hade religiösa och sällskapliga
npp-gifter och som synas ha erhållit rätt att existera utan särskildt
med-gifvande för hvarje enskildt fall. De tillfredsställde ett viktigt religiöst
behof genom att skaffa sina medlemmar en gemensam graf, och deras
medlemmar följde under högtidligheter aflidna bröder och systrar till
grafplatsen.4 5
Med afseende på inre organisation företedde de olika slagen af
föreningar stor öfverensstämmelse; man känner den ganska väl genom
det stora inskriftmaterialet. Föreningarna voro inrättade efter mönster
af staden eller staten (ad exemplum reipublicce), med en
folkförsamling (conventus), som antog föreningslag och stadgar (lex collegii och
decreta) samt valde styresmän och förtroendemän af olika slag (magistri
quinquennales eller magistri, curatores etc.); stundom förekom äfven
indelning i centurior och decurior samt organisation för militära och
liknande ändamål. Liksom städerna hade de vanligen ett stort antal
beskyddare (patroni), som bistodo dem med gåfvor och med sitt
inbytande samt därför af föreningarna hedrades med statyer och andra
utmärkelser. Medlemmarna voro till stor del frigifna och ej sällan äfven
slafvar, och de senare kunde till och med blifva styresmän i föreningarna.
— Nästan alla stodo under någon gudomlighets beskydd. De hade
alltid sin egen föreningslokal (schola) — begrafningsgillena på samma
ställe som den gemensamma grafplatsen — och höllo där sina årliga
fester (cenæ).b Någon reglering af yrkesutöfningen (lärlingsväsen,
bestämmelser om arbetsmetoder o. d.) har man ej lyckats uppvisa hos do
antika handtverksföreningarna, lika litet som anordningar för understöd
1 [Waltzing II 271 ff., 324 ff., 336 ff.]
2 [Waetzing II 345 fl.]
3 [Af tenuioreSy de svagare, fattigare, komparativ af tenuis.~\
4 [Waltzing I 141 fl’., 256 ff.; Kornemann 386 ff.;] Liebenam 39 ff, 263 f.
5 [Wai/tzing I 155, 195 ff, 211 ff., 346 f., 368 ff, 385 ff., 425 ff, 512 ff;
Kornemann 415 ff.;] Liebenam 173, 181, 203, 258, 260, 275, 285.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
