Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hantverksämbetena under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fullständigt eller i det närmaste fullständigt fritt. Det gick på vissa
håll därhän, att medan den personliga lifegenskapen efter hand
förlorade all betydelse som band på den enskildes frihet, så bevarades
den i rättigheter och privilegier, som lefde kvar och ärfdes från
släktled till släktled.1 Det kan uppvisas en mängd exempel på ofria
handt-verkare, hvilka alls icke eller endast delvis drefvo sin näring för sitt
herrskaps räkning. Dessa måste i utöfvandet af sin ekonomiska
verksamhet — såsom handtverkare betraktas som fria.1 2 De betalade
kanske sin herre en afgift eller voro skyldiga att lämna ett fastställdt
antal handtverksprodukter till säterigården eller att där arbeta ett visst
antal dagar, men voro i öfrigt fria och kunde då fritt förfoga öfver sin
tid och arbeta för hvem de ville.3
Härtill kommer, att säteriet i allmänhet ej gjorde anspråk på att
leda och behärska det ekonomiska lifvet inom sitt område. Det erkände
aldrig som sin uppgift att tillhandahålla sina underlydande de
handtverksprodukter, som dessa kunde behöfva. Inga bestämmelser funnos
sålunda, som förbjödo de underlydande handtverkarna att arbeta för
andras räkning eller som nödgade säteriets landtbönder att fylla sitt
behof af handtverksprodukter genom inköp från gårdens förråd eller
genom att vända sig till dess handtverkare.4 Redan tidigt funnos
utspridda öfver hela riket fria eller åtminstone i sin ekonomiska
verksamhet oberoende handtverkare, hvilka arbetade för en större
allmänhet. De rika storgodsägarna voro endast få.5 Den stora mängden af
mindre frälsemän och fria småbönder hade alltid i någon mån varit
1 Below Gewerbe 136 ff. B. anför ett belysande exempel från Arras (1122),
där def befanns fördelaktigt för mer cat ores att gifva sig in under klostret S:t Vaast
för att komma i åtnjutande af den rätt till tullfrihet, som klostrets underlydande ägde.
Munkarna sago detta med mycket oblida ögon, då deras inkomster härigenom
under-gingo en väsentlig minskning. Jfr Pikenne i Rev. Hist. LYII 81 [och Keutgen
ÄZ 16 n. 1].
2 Below Gevwrbe 156; Territorium 300.
3 [Jfr Keutgen ÄZ 50 ff ]
4 Nagon sträfvan att monopolisera näringslifvet i storgodsets intresse kan ej
iakttagas, annat än i fraga om kvarn, brygghus och bakugn, hvilka inom storgodsets
hushållning spelade en betydande roll och hvilka därför skulle skyddas för besvärlig
konkurrens. Below Stadtgemeinde 18 f.; Inama-Stejrnegg II 291 ff.; Lampkecht I
584 ff.
5 [Keutgen gör i en intressant framställning {ÄZ 56 ff*., jfr 118 f.) gällande, att
ej ens de stora godsen voro slutna ekonomiska enheter, i det de lade an på
försäljning af sina produkter och äfven köpte åtskilligt.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
