Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hantverksämbetena under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ämbetsorganisation. Slaktarna1 ha inga dylika yrkesförpliktelser, och
att deras mästare skall utses af scultetus tyder jämväl på ett tämligen
stort beroende af den ärkebiskopliga gårdsforvaltningen. — Några andra
yrken omnämnas ej.1 2
[Keutgen har i sitt sista arbete3 framkommit med en delvis ny
förklaring till Liber annalium jurium, som löser många svårigheter. Han visar
först, att det ej kan anses som något bevis på ofrihet, att handtverkarna lyda
under en biskoplig ämbetsmans (camerarius) domsrätt, utan att en sådan
exemtion från stadens domsrätt tvärtom var ett eftersökt privilegium för fria
borgare.4 5
Hvilken ställning intogo då dessa sannolikt privilegierade sju skinnare»
skomakare, smeder o. s. v. till stadens handtverksämbeten och till
ärkebiskopen? Keutgen finner förklaringen i en rad, visserligen betydligt yngre,
delvis otryckta urkunder, från 1336 (känd i en bekräftelse från 1378), omkr.
1350, 1378, 1379 och 1460, alla rörande skinnare och skomakare, tydligen
förenade i ett ämbete.0 I handlingen från 1336, som är en
öfverenskom-melse mellan ämbetet och camerarii (i andra urkunder kallade kämmerer
eller kammerherren), förklara dessa senare, att de ej göra anspråk på mera
makt inom ämbetet än andra bröder och ämbetsmedlemmar; 1336 och
1378 lofva de äfven ämbetets mästare lydnad och hjälp. Häraf framgår
alltså, att camerarii voro medlemmar af det allmänna ämbetet. Och att
»de camarey» ansågs som ett privilegium, bevisas af att camerarii (1336)
förbehålla sig »kammarens rätt» och (1378) lofva att bevara den för sina
efterkommande.
Nu kunde det emellertid tänkas, att camerarii bildade en ofri grupp
inom det fria ämbetet.6 Men detta vederlägges af urkunden från 1379,
som utgör en öfverenskommelse, ingången i närvaro af ämbetets mästare,
dess öfriga representanter och sex camerarii. Häri bestämmes, att efter en
afliden camerarius skall till uppdraget (ad officium camerarii) promoveras
och ordineras en annan ärbar och duglig man, samt att den så valde
(assumptus et electus) skall betala en närmare bestämd afgift. Man ser
alltså, att platserna i fråga — om hvilkas rättigheter och skyldigheter
urkunderna från omkr. 1350 och 1460 meddela uppgifter — af
handtverks-ämbetet besattes med ämbetsmedlemmar. Keutgen finner det följaktligen
1 Osäkert är om öfver hufvud taget några som helst skyldigheter anges för dem.
Het synes uteslutande vara deras mästare, som det är fråga om. Bär 237 antar att
för dem bort gälla liknande förpliktelser som för skinnarna m. fl. Hetta saknar dock
allt stöd i textens ordalag. Antagligen var det en så god syssla att vara mästare för
de jämförelsevis rika slaktarna, att ärkebiskopen af denne kunde fordra en särskild tjänst.
2 Hegel Städtewesen 120 antar att andra yrken i staden varit organiserade som
fria innungen.
3 [ÅZ 94 ff.]
4 [Privilegiet för »burgenses (sic) nostros», de s. k. flemingarna (Flandrenses) i
Wien 1208 (tr. hos Keutgen 359 f.), förlänar motsvarande rättighet.]
5 [Urkunderna i utdrag tr. hos Bär 246 ff.]
6 [Så Bär 248.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
